Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wr
Förrän bergen uti sin grund rotfästade blefvo,
Och forr’n bögderna bögde sig up, jag redo bereddes.
Jorden han ej hade gjort, ej skapat jordenes ämne.
Jag var redo til hands, när han stjernhvalfvena gjorde,
När han fattade med sin cirkel djupenes afgrund,
När han fästade fast sina skyar i lediga luften,
När han uthålkade rum för djupets rymliga källor,
När han satte et mål för hafvets väldiga böljor,
Att ej häfva sig up mot hans utgifna befallning,
Och när ändtligen han sin grund til jordena lade,
Då, då var jag i råd och verkade jämte med hånorn,
Som des dagliga lust jag för hans anlete lekte.
Ja, jag spelade på jordkretsens lustiga rymder,
Och min dagliga lust med mänsko barnomen hadde.
Och nu, min älsklige barn, mina röst I granligen hörer,
Salige de, mina bud och vägar obrottsligeu hålla.
Tager tuktan emot och nu förståndige blifver.
Lyckelig är den man, som mig lydaktliga följer,
Och som dagliga dags när mig vid dörena vaktar.
Den mig finner, han ock har funnit ovanskliga lifvet,
Och skal täckelig här för Herrans anlete vara.
Den mig syndar emot, sine själ han dödliga skadar,
Och de som hata mig här, de döden vissligen älska.
» 9 Cap.
Vishets herliga lön, och dårskaps eviga nesa.
Vishet byggde sit hus, sju pelare satte der under,
Boskap slagtade, skänkte in vin, och dukade bordet,
Sände ock nt sina bud, at bjuda all verldenes ändar,
Ja, sina pigor hon ut på torg och bygdena sär.de,
Den fåkunniger är, til mig han snarliga komme,
Och til dårarna hon så sade och ropté med ifver:
Kommer och äter utaf mit bröd, min. kostliga spisning,
Dricker utaf mit vin, som jag i skålene blandat.
Går från dårskapen ut, så fån I vissliga lefva,
Och går stråtena fram på klokhets riktiga vägar.
Spott får verkliga den, som vill bespottare tukta,
Och försmädliga lön, den som den ogudliga straffar.
Näps bespottaren ej, at han icke skal hata dig åter,
Men bestraffa en vis, han skal dig hjerlligen älska.
Undervisa en vis han skal då visare blifva,
Den ^rättfärdiga lär, så växer han äfven i lärdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
