Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vishets början af alt är Herrans redliga fruktan,
Helige sit förstånd bava fåt af sådana kunskap,
Ty dine dagar ocb år skola månge i verldene blifva,
Ocb din lefnad i längd skal säll på jordene varda.
Äst du i sjalene vis, är visbet alena din egen,
Som bespottare skal deremot du bära det ensam.
Den med sqvaller och argt upfylda och dårliga qvinnan
Är orolig uti sit sinne och brinner af otukt.
Hon vid dören utaf sins huses kammare sitter,
Och på stolen uphögd, at varda åskådad af alla.
Til b var och en, som går förbi på gaton i staden
Ropar hon och til sig hon såleds bjuder at ingå:
Den fåkunniger är. til mig han snarliga komme!
Ocb til dårarna hon såleds på gatone ropar:
Vatnet ljufligit är, som man har i källone stulit,
Smakligit är också det bröd, man lönligen äter.
Men de veta doch ej, at dödade ligga der inne,
Och des gäster uti förderfvets hiskliga kulo.
10 Cap.
Lön de redlige få, förderf de ogudliga fölger.
Glädje har fadren utaf den son, som vishet upammat,
Sorg har modren utaf den son, som dårskaper älskar.
Gagn haver ingen utaf oredligt samlada pengar,
Men rättfärdighet är från döden verkliga räddning.
Den rättfärdige skall ej hunger i sjalene lida,
Men den ogudelig är, skall Gud omstörta med allo.
Svikligit arbete gör en lat arbetare fattig,
Men den flitigas Jpand gör oförmodliga rikau.
Kloker samlar ihop om sommaren nödiga spisning,
Toker råkar i nöd, som ligger om hösten i lätja.
Rik välsignelse är på dens rättfärdigas hufvud,
Men skola skylas i blygd de ogudligas afvoge munnar.
Här välsignad i tid är dens rättfärdigas bugkorost,
Men med evärdliga blygd de ogudligas ära betäckes.
Den som i hjerta är vis, antager budena gerna,
Men den kastas i träck, hvars mun dåraktliga talar.
Den som vandrar uti sann renhet, tryggliga vandrar,
Men den i vrångskone går, skal blifva almänligen ödkänd.
Ondt i sinnet har han, som blinkar städse med ögon,
Men den kastas i tiäck, hvars läppar dårliga tala.
Den rättfärdigas ord är lifvets ljufliga källa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
