Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dårskapen år en frogd for oförnuftiga dårar,
Men förståndige gå rätt fram på riktiga stråten.
Anslag olyckligit är, der råd ej hemligit hålles,
Der rådgifvare fins, der följer lyckelig utgång.
Man sig fägnar utaf den mun, som vänliga svarar,
Men långt större behag et ord, som talas i tide.
Lifvets redliga väg alt upför vandra de vise,
At de til helfvetet ej må nedfore ändtliga störtas.
Dens högmodigas hus skal Gud utrota med allo,
Men kringskansa med hägn den värnlösa änkones ägor.
Gudi en styggelse är dens ogudaktigas anslag,
Men de redligas ord äro alt för ljuflig at höra.
Girige störta sit hus med olidliga snålhet i våda,
Mutors hatare skal få länge och lyckliga lefva.
Den rättfärdige väl och noga betänker i bjertat
Alt hvad han i sit svar bör fram på tungone föra,
Men den ogudelig är, ond ting utgjuter af arghet.
Gud är fiärran ifrån de ogudligas avoga hjerta,
Men med nåde-behag de frommas böner han horor.
Hjertat glades utaf et blidt och Ijufligit ansigt,
Et godt ryckte kan ock i märg och benena fägna.
Öra, som hörer upå bestraffnings redliga talan,
Finner största behag bland visa at vistas i sällskap.
Den som tuktan ifrån sig slår, sig sielfvan han hatar,
Den förkofras i vett, som tuktan gerna vil höra.
Herrans fruktan har ock sann visdoms tuktan i följe,
Ära skal här til slut ock ödmjukhetena kröna.
16 Cap.
Alt från herranom är, och vishet skänkes af hånom
Mänskan sätter ibland sig före hvad henne behagar,
Men från Herranom är hvad som bör tungone svara.
Ilvarjom tyckes, at han på riktiga stråtene vandrar,
Gud allena är den, som pröfvar hjertat och andan.
Vält dina verk på Gud, han skal stadfästa din anslag.
För sina skull har God all ting i verldene skickat,
Samt en ogudligan ock til hin onda olyckliga dagen.
Vederstyggelig är för Gud en stolter i hjertat,
Frikänd blifver han ej, skönt höllo än alle tilbopa.
Den barmhertiga skal des tro från syndene frälsa,
Och från ondskone går den, som Gud troliga fruktar,
När Gud täckliga ser på någors vägar och handel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
