Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gör han ovännerna ock til des förtroliga vänner.
Bättre är litet i ro, rätt fånget och ärliga sam ladt,
Än med oredelig hand hopskrapade skatter och håfvor.
Mänskan sätter ibland sig för sina vägar i hjertat,
Men Gud styrer’et alt, om det skal lyckliga framgå.
Spådom verkelig är på kongens redliga läppar,
Och des tunga skal ej fara vill at sakena doma
Ricktiga vigt och våg är det Gnd fordrar och älskar,
Herrans verk äro alle de pund som finnas i säcken.
Vederstygglighet är for kongar, at öfva det onda,
Ty rättfärdighet är, som bör en krono befästa.
Förstom täckelig är ren mun, rättfärdige läppar,
Och deras ynst har den, som sant och redliga talar»
Kongens hastighet är som dödens budskap at anse,
Men den vise kan ock försona des hastiga vrede.
Lifvet skankes utaf ens konungs ljufliga strålar,
Och des vanlighet ar lik afton-regnet at anse.
Bättre än kostliga gull at finna, är vishet at handla,
Och långt högre än silf är vett och klokhet at aktas,
Fromas banade väg är at från ondskone vika,
Den på stegen har akt. han själena noga bevarar.
Där förödelse är, har förr högmodighet herskat,
Och för bastiga fall går altid stolthet och högfärd.
Bättre i nedrigo stånd är med saktmodiga vistas,
An at skifta ut rof ibland högmodiga dårar.
Lyckliga skal dem gå, som budet noga bevara,
Säll är vissligen ock den tröst vet sätta til Herran.
Den som i bjerta är vis, skal bland förståndiga räknas,
Lärdom flyter utur des mun och ljufliga läppar.
Lifvets ljuflige brunn är vett och klokhet i hjertat,
Men dåraktighet är med dårars tuktan i följe.
Tangona styrer i tid dens visas klokhet i hjertat,*
Och förnuftiga tal framföra hans ljuflige läppar.
Ljnf och tröstelig ord är liksom kakor af bannog,
Ja, för sjalene söt, och benom gifva de läkdora.
Mångom, tyckes at han gar på den riktiga vägen,
Men det sidsta deraf är dock på lyktone döden.
Idoger hand gör lätt, sig sielf til oytto, sit arbet,
Ty försumar ban ej til kroppens födo sit bandverk.
Orättfärdige män sig sielfvom olyckona smida,
Och som brinnande eld är på deras afvoga läppar.
Träto upväcker en arg och stiftar oredor i granskap,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
