Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tag hans kläder i pant och låt dem synas af okåndL
Den med tungone söt, när han om morgonen upstår,
Signar nästan och har dock svek oeh falskhet i hjertat,
Det skal varda’n igen for banno verkliga räknadt.
Såsom drypande hus är den kifaktiga qvinnan,
Den som söker, at han må skyla des idliga dårskap,
Vädret skyla vil han, samt oJjona fatta med handen.
Jern kan hvässa et jern, en knif kan skärpa den andra,
Således ock en man kan nästans anlete skärpa.
Den slt fikon a-träd väl skött, får fruktena ny tja.
Såsom et anlete sig mot anlete visar i vatnet,
Är ock hjertat emot ens annar9 hjerta til anse.
Ej får helfvete nog, förderfvet fyllnaden aldrig,
Mänskones öga kan ock ej eller i verldene mättas.
Såsom gullet i glöd samt silfver pröfvas i dägel,
Således ock en man af sin beprisliga gerning.
Stötte du dåran i kras som gryn uti mortilen hårda,
Skal dock dårskap ifrån hånom ej fullkomliga vika.
Arten utaf dina får bör du fullkomliga känna,
Och til hjordena sätt dit hjerta, at granliga vårda’n.
Som til evärdliga tid ej godset i kistone varar,
Så kan evärdligen ock ej kronan i slägtene vara.
När man slagit har hö, syns gräset visa sig åter,
Blomster och örter igen på bergen samkade varda.
Af dina lamb du kläds, och bockarna öka din inkomst,
Hjorden svarar emot ens åkers årliga ränto.
Geterna, ansade väl, dig miölk tilräckliga. gifva,
At bespisa dit hus och föda dit öfriga tjenstfoLJc.
28 Cap.
Skilnad sättes her ut de G ud-och ogudliga mellan.
Si, den ogudlige skyr, änskönt han jagas af ingom,
Den rättfärdige skal vara trygg som lejonet altid.
Landets grufliga synd föröker väldigas antal,
Men förståndiga mäns försiktighet håller’et uppe.
En föraktlig och arm, som dock de fattiga trycker,
Är som rägnet i korn, som det til markena fäller,
At platt intet igen til spis och födona blifver.
De som lagenes helgd förakta, de rosa det onda,
Men de, som hålla des ord, bestrida, ogud ligas anslag.
Den vrångvise vil ej på rätt och billighet akta,
Men den gudelig är, all ting han vårdar och aktar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
