Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
¥
En bedragare får på vägen möta den andra,
ögonen Herren upå dem båda uplyser och aktar.
Kung, bvars bjerta är bögdt at troliga döma de ringa,
Hans rättfärdige stol skal evärdliga varda befästad.
Ris ocb skäliga straff sann visdom gifver i hjertat,
Men selfsvåldige barn en blygd för moderen äro.
Öfverträdelse öks, der månge ogudlige varda,
Men deras ändtliga fall skola de rättfärdige skåda.
Näps din olydiga son, så skall han skaffa dig hugnad,
Göra dig årena ljuf, och vederqvecka din anda.
Folket i villone förs, när syner i landena felas,
Men den lyckelig är, som lagen noga bevarar.
Lättliga tjenaren ej sig låter näpsa med ordom,
Skönt han kanner’et än, så tager han icke derefter.
Ser du någon uti sit tal vara sticken ocb hastig,
Mera om dåromen är, än om den mannen at hoppas.
När från ungdomen opp en tjenare kräsligen hålles,
Då vil ban ock som son på sidstone verkligen anses.
Den som vredelig är, sig blandar i trätor och ordkrig,
Ocb mång dårliga synd bedrifver i verket en hastig.
Den stormodiga skal des stolthet snöpliga störta,
Men den nedriger är, skal varda til äro befordrad.
Den som delar i stöld, sina själ han störter i våda,
Så den bannor bar hört och gifver’et icke vid handen.
Den for mänskone räds, ban varder i snarone fången,
Men den tröstena satt på Gud, skal komma til äro.
Månger söker, at ban må förstans anlete skåda,
Men från Herranom är det slut en mänska skal hafva.
Den rättfärdige städs för orättfärdiga stygges,
Ocb den ogudelig är, för slem den redliga räknar.
30 Cap.
Agur märkliga spår om Christo ocb märkliga lärer.
Agurs märkelig ord, ens sons af Jake den ädla,
Talte i förriga tid til vännerna Uthal och Ithiel:
Fät ej dumare fins, än jag i själene finnes,
Ty det mänskliga vett från mig är borta med allo.
Kunskap och högt förstånd har jag ej fattat i hjertat.
Hvilken bar upp och neder igen från högdene farit,
Hvilken samkade vädret uti sina kraftiga näfvar,
Hvilken bundit bar ock all vatn i kläde tilhopa,
Ho beskickat har alt och gjort all verldenes- ändar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
