Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sag mig, hur är hans naran, hans son, hura kallas han också?
Är dig detta bekant, kan du på frågone svara?
All Guds dråpelig ord är obeskrifiiga luttrat.
Sköld och pansar i nöd för dem, som lita til hånom.
Til Guds dråpelig ord da lägg ej något af egno.
På det ban ej derfor må dig som lögnare straffa.
Herre, jag har tu ting af dig ödmjukliga fcedit,
Vägra mig ej mina bön, forr’n jag frå verldeoe skiljea,
Lät fåfänglighet ej, ej lögn mit hjerta bedåra,
Armod drabbe mig ej, och rikdom störte mig icke,
Men mig nådliga gif af bröd tilräckelig andel.
Eljest torde jag ock, om jag stor ymnigbet ägde,
Platt förneka dig här och säga: ho vara mon Herren?
Eller blefve jag arm, då måtte jag ändtliga stiäla
Och försyndade mig på Guds bögvördigo namne.
Tala om tjenaren ej inför hans herra til ondo,
På det han ej må dig derföre i sjalene banna,
Och du således ej undgår at skuldena bära.
Här et slägte befins, som fadren skändliga bannar,
Och som moderen ej välsignar och älskar i hjertat.
Än et slagte befins, helt rent för egna sin ögon,
Som från träckene dock ej äro i sjalene tvagne.
Än et slagte befins, de der högt uplyfta sin ögon,
Och hvars ögona-hvarf af stolthet grufliga pösa.
Äter et annat igen, hvars tänder skärpade knifvar,
Och hvars tunga är sverd, hvarmed de krossa den arma,
Och det eländiga folk förtära och fräta med allo.
Igelen bar et par til sinnes jämnlika döttrar
Med lika namn: Bär-bit, Bär-bit, de kallade varda,
Try ting varda ej mätt, ja fyra omättelig äro:
Qvinnos oöpnade qved, samt hellvete, jorden och elden.
Den som fadren af hån och modrena spottar af argbet,
På thy olydigo barn skola korpar uthugga des ögon,
Och des stympade kropp skal varda upfräten af örnar.
Undrans värdiga ting jag trenne i verldene funnit,
Som jag fatta kan ej, ja, fyra de verkligen äro:
Örnens vägar i luft, och på stenklippomen ormens,
Skeppets vägar i sjön, ens mans til pigon i qveden.
Bättre ej skökones är, ty när hon druckit och ätit,
Stryker hon, oblyg i syn, sig straxt om munnen och ordar:
Hå, jag har icke begåt, hvad jag bör skämmas utöfver*
Trenne betänklige ting, ja fyra de verkligen äro,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
