Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vishet dolde sig ej, men stod mig städse 7id banden,
Och mino hjerta jag ej fortog hvad glädje kan heta,
Ty mit hjerta sig ock af detta mit arbete gladde,
Men si, detta var ock min del utaf allo mit arbet.
Jag beskådade då mina verk, jag flitligen anlagt,
Samt hvad modo jag haft at göra mit arbete färdigt,
Och si, detta var alt fåfängligbet, ängslan och oro
I mine själ, och gaf ej gagn, som lönte mit omak.
Jag då vände mig hän at på vishetena skåda,
Och betrakta de steg, som dårskap i villone tager.
Ty hvad nytta skal han väl göra af detta mit arbet,
Som på sidstone skal på thronen komma mig efter?
Jo, det samma de gjort, som längst tilförne regerat
Och då märkte jag ock, at vishet en yppare fördel
Än dåraktighet har, som ljus går mörkeret öfver.
Den vishetena fåt, i sit hufvud bar ögonen altid,
Dåren tvärt deremot alt stadigt vandrar i mörkret,
Men det märkte jag ock, at bådom lika det händer.
Jag då tänkte bos mig: Medan ock så dåromen bänder,
Som mig i bandene går, bvi skal jag göra mig omak
At vishetena få? Slikt är fåfänglighet också.
Ty den vise skal ock, som dåren evärdliga glömas,
Och hvad i dag bar skedt, förgäter tiden bär efter.
Som den vise skal ock en dåre nr verldene fara.
Derför hatade jag med skäl det flygtiga lifvet,
Ty mig tycktes, at alt var slemt, hvad i verldene skedde,
Alt fåfängligit är, alt är med mödo beblandadt.
Ja, jag hatade platt mina verk, min raödo, mit arbet,
Som jag i verldene gjort, at jag det slutliga skulle
Lemna til en, som dock en gång skal komma mig efter.
Ho kan veta, om vis ell’ dåre ban blifver i tiden?
Han skal mästare dock utaf allo mit arbete blifva,
Som jag i verldene gjort, samt väl och visligen anlagt.
Mån ej detta kan ock en stor fåfängligbet beta?
Derför började jag miströsta i själene redan,
Och vardt arbete hätsk, hvarmed jag giorde mig omak,
Ty sina mödo och svett, sin konst och fyndiga slögder
Måste en mänska ja dock åt androm slutliga lemna,
Som der utinnan har ej det ringaste arbete nedlagt,
Slikt fåfänglighet är och vedermöda kan heta.
Ty hvad märkliga gagn bar mänskan af allo sit arbet,
Hvarmed hon ängsliga sig och träget i verldene mödar?
XVIII: 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
