Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Annat bar bon dock ej, så länge bon dväljes i lifvet,
Än bara sveda och sorg, fortret och dageliga plågor
Och des bjerta kan ej om nattena roligbet hafva,
Slikt fåfänglighet är, ja platt fåfänglighet ar’et
Är ej mänskone då långt bättre, bon dricker och äter,
Och sig plägar ntaf det goda, des arbete skaffar?
Detta befann jag dock från Herran egentliga komma.
Ty, jag frågar: Ho kan vel bättre och gladare lefvat,
Än jag dagliga gjort i mat och kräsliga födo?
Ty den mänska, som är för Herrans anlete täcker,
Gifver ban af sine nåd ock vishet, kunskap och hugnad,
Men den mödan han ock åt syndare lemnar i verlden,
At méd snålhet och id blott samla och skrapa tilhopa,
Hvad dem lemnas i våld, som Gudi behaglige finnas.
Slikt fåfänglighet är, och frätande ängslan i själen.
3 Cap.
Alt fåfängligit är, Guds verk beständige blifva.
Under solen bar alt sina vissa tilordnada tider,
Ja, sina stund alt hvad man lyster i verldene göra.
Aflås och afla bar tid, sin tid med döden at afgå,
At plantera har tid, sin tid uprycka det åter.
Dräpa och såra bar tid, sin tid det sårada läka,
Tid at bygga sig hus, och tid at rifva dem åter.
Gråta och sörja bar tid, sin tid har glädjas och ängslas.
Sten bortkasta har tid, och tid at samla tilhopa,
Tid at taga i famn, och tid famntagena lem na.
Söka en ting har tid, och tid förlora det åter,
At förvara bar tid, och tid bortkasta det också.
Rifva en ting bar tid, och tid at söma tilhopa,
At vara tyst har tid, och tid beskedliga tala.
Älskog at öfva har tid, sin tid har jemvel at hata,
Krig at föra har tid, sin tid har friden at äska.
Göre hvad häldst man vil, hvad kan ens arbete gagna?
Jag beskådat har ock all plågo och mödo, den Herren
Lagt har mänskone på dermed hon dagliga plågas.
I sin lagliga tid alt hafver han berliga skapat,
Och fördelade dem den skapade verlden imellan,
Utan hvilken hon ej kan finna hans dråpliga gerning,
Hvarken början utaf, ej eller slutet och ändan.
Derför märkte jag ock, at bättre ej gifves i verlden,
Än vara glad och godt at göra i lefnaden alltid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
