Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
At hvar och en sig gor til godo, och dricker och äter
Af det goda, han fåt, Guds gäfva är verkliga detta.
Och jag märkte, det alt hvad God i verldene verkar,
Är fullkomliga godt och blifver evärdliga sådant,
Tillag tarfvar’et ej, och minskning toler’et icke,
Sådana verk gör Gud, at man skal frakta des ansigt
Hvad närvarande är, bar jn tilförena varit,
Hvad tilkommande är, tilförena timat bar också,
Således ser man en ond förfölja oskyldiga själar,
God, som domaren är, ban skal dock fråga derefter.
Vidare skådade jag, och blef på jordene varse
Domare-säte, och si, der fann jag ogudligbet hersk a,
Och rättvisones ort, der satt ogudligbet också,
Och då talade jag i hjerta ocb siälene såleds:
God skal döma bvar en, såväl den froma som onda,
Ty sin tid bäver alt. All gerning måste ju dömas?
Och jag talade så med mig oro mänskones handel:
Gud skal göra det alt helt klar för mänskones ögon,
Ty man ljusliga ser, som fat är mänskan at anse,
Ty hvad mäuskone sker, det’sker ock djuromen allmänt,
Bådom timaret ens, de dö, så göra de förre.
Bådom lefnaden ens, och mänskan bar aldeles icke
För de oskäliga djur någon yppare förmon i tiden,
Alt fåfängligit är, ja platt förgängligit är*et.
Alle de fara til ett, af stoft hafva alle sit ursprång,
Och til stoftet igen på sidstone måste de komma.
Ho k|in säga mig ock förvisso, om mänskones ande
Högt up i loftene far, ocb djurens neder i jorden?
Men jag märkte, det år ej något i verldene bättre,
Ån at mänskao uti sina verk sig glättiga viser.
Detta är jn des del, ho ville ock låta’na komma,
At beskåda de ting, som tima i tiden her efter?
4 Cap.
Alt fåfängligit är, Gudsfruktan evärdliga gagnar.
Derpå vände jag om, til at alla olyckliga skåda,
Som förtryckas utaf de gryma tyranner i verlden,
Ocb si, ropet utaf de plågadas ynkliga tårar
Hördes i luften, ocb ej fans den, dem mägtade trösta.
Kraften otaf deras band, som dem förtryckte, var häftig,
Och på jordene fans ej den, dem vågade hjelpa.
Jag då prisade dem, som redo afsomnade voro,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
