Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty de veta dock ej hvad dårskap ocb ondsko de göra.
5 Cap.
Nyttiga reglorati vår timliga lefnad och bande
Med dine tungo var ej för snar, förhasta dig icke
I dine själ, då du för Herrans anlete talar,
Ty Gud i hogdene bor, och du på jordene vistas.
Derfor varde din ord ej med vidlyftighet upfylt,
Ty der orolighet år, der komma orolige drömar,
Der mångordighet år, der finnes dårskap i bjertat.
När du i nödene gjort et viljogt lofte til Herran,
Så lät hindra dig ej at snart det samma betala,
Ty til dåran har han ej lust, som skådar af bögden,
Hvad du lofvar i nöd, det måste du noga betala.
Båttre det år, du gör alts intet löfte til Herran,
An at låfva en ting ocb samma ej vilja betala.
Städ dine tunge ej til, ditt kött til syndena reta,
Säg för ängelen ej, at fel har varit i löftet,
Gud förtörnas deraf, din verk han skulle begabba.
Som fåfånglighet år med mång slags drömar i sömnen,
Så fåfånglighet är* der som mångordighet hores,
Derfor akta du dig, statt fast och frukta den högsta.
Om, den fattiger är, du ser förtryckas af orätt,
At rättfärdighet ock är platt fördrifven i landsflygt,
Så förundra dig ej derpå, der sitter en högre
Öfver en hög, som väktaren är för alla den högste.
Jordens nyttiande är för alla inbyggare lemnadt,
Konungs vårdnader är, at jorden och åkeren bäfdas.
Den Bit mästa* begär bar satt til pengar i verlden,
Aldrig mättas han af, at pengar samla tilbopa,
Och den mästa begär har fåt til mycket at äga,
Får dock föga deraf, slikt är fåfånglighet också.
Der gods afvelen öks, der finnas månge som ätat.
Hvad för nytta är då för dem, som samma besitta?
Endast denna deraf, at dermed fägna sin ögon.
Sömnen ljufliger är för den, som jordena dyrkar,
Anten at han får nog ell’ ock får litet at äta,
Men den rike kan ej för fyllnad roliga sofva!
An et frätande ondt jag under solena skådat:
Rikdom samlas ibop sinom ägande herra til ofärd,
Eller rikedomen ock, som rök försvinner i vädret,
Föder ban ock en son, så får han gagna det icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
