Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men den ogudelig ar, skal blifva i snarone fången.
Detta jag alt förmärkt, först ett ocb sedan ett annat,
At jag måtte deraf fornuft på sidstone finna
Ocb jag sokeret än, men kunnat omögliga finnat.
Bland otaliga män en man jag ändtliga funnit,
Men bland alla jag ej en qvinno bar funnit i veriden.
Detta jag enda befann, at Gud giort mänskone rätta,
Men de soka sig up mångfaldiga krokota konster.
8 Cap.
Kungen vördno bevis, Guds verk obegripelig aro
Ho kan liknas emot en vis, bo rättliga tyda
Alla de tings natur, som finnas i verldene vida.
Vishet dråpelig är, uplyser manskones ögon,
Ocb’ förändrar i skick dess anletes afvoga lynne.
Kungens rätter ocb ord du granliga måste bevara,
Dock så vida do ser Guds ed derjämte kan aktas.
Var ej bastig, enär du från hans anlete bortgår,
Ocb blif ståndande ej i ored liga saker ocb anslag,
Ty des välde är stort, ban göra hvad kommer i sinnet.
Magt ocb myndighet är med kungens talan i följe,
Derföre ock bo törs vel säga. Hvi gjorde du detta?
Den på buden bar akt, ej skal förnimma det onda,
Tid ocb riktiga mått den visas bierta betänker.
Alt bvad en båg har til, sin tid ocb lägligbet äskar,
Ty med mänskooe stads är vidriga lyckan i följe.
Henne är icke bekant, hvad framdeles henne skal bända.
Ho kan säga bvad ort, bvad sätt, hvad tima det bänder?
Mänskan bar ej fåt magt lifsandan i kroppen at hindra,
Magt ej heller hon bar mot dödens ändtliga tima.
Ingen i stället’bon ock kan för sig i stridene sända,
Och kan ogudligbet ej sin tilgifna älskare rädda.
Detta jag alt bar sedt och noga betraktat i bjertat
Alt bvad i verldene sker. Jag såg en mänska regera
Öfver en annor, ibland sig sjelf til jämmer och ofärd.
Således har jag sedt at ogudlige blifva begrafne,
Men rättfärdige män, som redliga lefvat i verlden,
Blifva åt glömskone rof; slikt är fåfängligbet också.
Efter domen ibland ej strax på syndene följer,
Härdas i mänskone tidt des bjerta at göra det onda.
Skönt en syndare gör otaligen ofta det onda,
Skönt han lyckligen bär ocb länge i verldene lefver,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
