Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vet jag vissliga dock, at dem gudfruktiga väl går.
Som med redligo nit for Herrans anlete vandrar.
Men dem ogudliga skal det gå på sidstone galet,
Ocb som skaggen ban ej skal få långvarigan ålder,
Mädan ban ej för Gud ocb för bans anlete fruktar.
En fåfängligbet ock bar jag på jordene skådat,
At dem gudliga går, som den der ogudliga lefvat,
Och dem ogudliga går, som den der redliga lefvat,
Ocb jag sade: det är en stor fåfäoglighet också.
Derför prisade jag, ja mäst jag prisade glädjen,
Mänskorna hafva ju dock ej något i verldene bättre,
Än med glättigo mod til at äta och tarfliga dricka,
Mera behöfver bon ej den tid bon lefver i verlden.
Sen jag lade min båg, at noga och granliga vetta
Vishets grunden af alt, och mödan i verldene skåda,
Som så mattar en ut, när man vil forska des orsak,
At man njuta kan ej om dag ell’ nattena hvilo.
Såg och skådade jag all Guds förträffliga gerning,
At den ogrundelig är, ocb fastän mänskones arbet
Ville utgrunda det än, dock gitter bon icke begripat,
Ja, skönt ville sig ock til döds den vise bemöda,
At ransaka det ut, så kan ban omögeliga finnat,
9 Cap.
Var förnögder i Gnd, des domar ogrnndelig äro.
Detta jag alt har lagt uppå mit bjerta med omsorg,
At jag klarligen ock alt samman måtte begrunda,
Ty rättfärdige män ocb vise i verldene gifvas,
Hvilka8 redliga verk Guds band befrämjar och hägnar.
Ingen i verldene kan dock veta ens inliga tilstånd,
Anten ban är hos Gud i nåd ell’ hatas af bånom.
På lika sätt går en, som vederfares en annan,
Dem rättfärdiga går som ogudliga, goda som onda,
Lika den offrena bär, som den der har intet at offra,
Lika en redelig ock, som en öfverträdare timar,
Lika den ock, som svär, som den för eden bar afsky.
Ja, förargligit är, b vad således bänder i verlden,
At likadant går en, som jämväl timar en annan,
Samt at mänskan uti sit bjerta är fy lider af argbet,
Mädan i tiden bon är, til dess bon lägges i grafven.
Hvilket utaf de tu skal man då slutliga välja,
För de lefvande är än bopp så länge de lefva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
