- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 18. Anders Nicander och Samuel von Triewald /
107

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bättre är lefvande bund, än liflöst lejon at aktas.

Ty den lefvande är, vet väl, at han ändtiiga dö skal,
Men dem döda är alt fördolt, de vänta sig intet,

Kroppen i grafvene läggs, ocb minnet glomes i verlden.
Afvund, kärlek och hat til dem försvinner i grafven,

Och de taga ej del i det, som i verldene timar.

Derföre ät och drick dit vin, dina bettar i glädje,

Ocb det goda da fåt, förtär med glättigo hjerta,

Ty dina verk vil Gud med nåde behagligen anse.

Kläd dig dagliga bvit i snygga ocb tarfliga kläder,

Och lät oljo dig ej på bjessan ocb hårena fattas,

Bruka din ungdom i tid ock lef med en hustru tilhopa,
Den du bjertliga kan alt städse i lefnaden älska,

Ja, så länge du får i vandskeligbetene dväljas.

Detta är ju din del, och detta dit arbet i tiden.

Alt hvad kommer uti dit sinne, at göra med bänder,

GÖr det kraftligen ock, ty konst ocb vishet ocb arbet,
Snille ocb godt förstånd ej varder i grafvene funnit
Ocb jag vände mig om, samt under solena märkte,

At det bjelper en ej at man är snabber i loppet,

Ej befrämjar i strid at man är väldig i magten,

Ej til födone gör at man bar vishet i bjertat,

Ej til rikdoms fång at man är kloker ocb händig,

Ej till kärlek ocb ynst att man är vettig ocb artig,

Alt til lyckona står, alt står til tiden att ernå.

Mänskan omcgljga kan sin tid i verldene veta,

Såsom fisken uti den skadliga notene fångas,

Ocb som foglen uti den listiga snarone snärjes,

Således mänskorna ock i den onda olyckliga tiden
yarda insnärda med bast samt oförmodliga fångna.

Än ena vigtiga sak jag under solena skådat,

Ja, den kommit har ock mig för som märkliga vigtig.
Der var en ort, en stad af ringa inbyggares antal,

Ocb med grufliga magt en konung samma beläde,

Bolverk byggde derom samt slöt bonom aldeles inne,

Ocb man träffade der en man af fattiga vilkor,

Som med rådiga råd ocb vishet räddade staden,

Och man tänkte nu mer ej på den redliga mannen.

Ocb då sade jag: Acb, långt bättre än vishet at akta,

Än som styrka och magt. Dock vardt den fattige mannen,
Vårdader ej, bans ord ocb vishet slogos i vädret.

De förståndigas ord i stillo och rolighet böras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:12:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/18/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free