Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Salt deremot da land, b vars kung af dråpelig herkomst,
Ädel i tanka ocb själ, sit folk rättvisliga styrer,
Ocb b vars forstar i mat och dryck ordentliga lefva,
Sig til styrko, men ej til last och skadliga vällust.
Lathet våller, at hus och tak på sidstone sjunka,
Och för8umelig hand, at tak-dropp yppas i rumen.
Måltid rättar en an til lust och lofliga löje,
Vinet muntrar en up, men pengar svara til all ting.
Banna ej kungen uti dins bjertans hemliga tankar,
Banna en qayndigan ock ej eller i lönliga kammar’n,
Ty dina banno kan ock en fogel i luftene röja,
Ocb den vingader är kan sakena kunniga göra.
II Cap.
Almoso-gift gör säll, dock alt gär gudlighet öfver.
Lät det samlade bröd på vatnet rundliga fara,
Ocb du varder igen det finnande åter i landen.
Dela det ut til sju, ja spara det icke til otta,
Ty dig ovetligit är hvad nod på jordene timar.
Når den molniga sky är full af fuktiga vätskor,
Gjuter hon ut sit rägn på jorden i rundliga måtto,
Ocb när trädet ifrån sin rot på markena faller,
Falle det anten i norr, ell* ock det faller i söder,
På hvad ställe det är, der skal det slutliga ligga.
Den på vädret har akt, han sparar säden at utså,
Den på skyene ser, går ej at sädena skära.
Som du omögliga vest hvad väg far vädret i luften,
Samt huru benen i qved hos fruktsam qvinno beredas,
Så kan omögligen ock du veta och noga begripa
Alla de dråpliga ting, som Gud på jordene verkar.
Bittida så dina säd och lät ej handena hvila
Ända til aftonen ut, ty du förvisso kan icke
Veta om detta är rätt, ell’ bättre at göra det andra,
Men des bättre det är, om lycklige blifva de både.
Ljuset dägligit är, och ljuft för ögonen är’et,
At få solena se samt njuta des herliga strålar.
Men fast mänskones år än månge i verldene blifva.
Fast hon dagligen ock på dem får glädjas och hugnas,
Likväl glömer hon ej de många bedröfliga dagar,
Samt at timligit alt är med fåfängligbet upfyldt.
Var då glader uti din barndoms ljufliga dagar,
Och lät hjertat uti godt mod förnöja din ungdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
