Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gör hvad i sinne da får, och kan förlasta din Ögon,
Men derjämte betänk, at för alt detta vil Herren
Föra dig ändtliga fram for sin rättfärdiga domstol.
Derfor kasta nu bort all bjertats ängslan och oro,
Ocb lät ondskan ati dit kött ej mästare blifva,
Ty fåfängelighet är barndom lika med ungdom.
12 Cap.
Ät vara gadlig i tid, är sällbet evärdlig oeh evig
På din skapare tänk i din ungdoms lustiga dagar,
Ocb så länge du fåt ej se de olyckliga dagar,
Och de bedröfvelig år ej än hava börjat at ingå,
Då du med barm om dem skal säga: De fägna mig icke.
Ja, förrn måne ocb sol ocb stjernorna ändtliga mörkna,
Ocb på regnet igen upkomma de fuktige molnen.
Då din skröpliga kropps förordnade väktarer bäfva
Och de väldige män kullkastade blifva med allo,
Qvarnarna äro nu få, samt orka ej mäldena mala,
Och det förriga ljus i fenstren skummare blifver.
När hus-dörarna och tilslutna åt gatone varda,
Rösten tappar utaf och lågare blifver i qvarnen,
Ocb man vaknar igen, när foglen i luftene sjunger,
Och sig böja nu ned song-döttrarna alla tilhopa.
När de frakta sig ock för brantiga backar och högder,
Och förskräckelse är för dem, på stråtene vandra,
Mandelträdet har ock nu redan slagit i blomma,
Och gräshoppan hon är sig sjelf til märkliga bördo,
Lusten ty ner utaf, och mänskan måste nu fara
Til det rumet igen, der bon alltid evärdeliga blifver,
Och skola gråtare gå på gatan at henne begråta.
När på sidstone går det silfver-tågot i stycker,
Och den gyllene skål är sonderstotter i bottnen,
Ämbaret ändtligen ock har ren vid källone remnat,
Och när hjulet i kras vid brunnen plötsliga krossas,
Ty til jorden igen skal stoftet slutliga varda,
Der det kommer ifrån, til Gud far anden i luften
Ater igen, som sjelf den samma har gifvit i början.
Alt fåfängligit är, har vår predikare funnit,
Ja, fåfängelighet alt hvad på jordene vankar.
Som predikaren ock hade fåt förträffliga vishet,
Lärde han folket utaf sin kunskap dråpliga mycket,
Och ransakade grant, och skref mång märkelig ordspråk*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
