Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eget rose vi mest, ens annars gerna vi tadle.
Elåpverk ofta beröcos, när välgjordt oftare lastas.
Oförfarne bele, hvad minst de sjelfve begripa.
Yngling kännes igen på sälskaps-laget han idkar.
Rikdom laste man ej, men blott dess syndiga misbruk.
Adel kalle man ej, hvad dygd ej hyser i bjertat.
Mänskan glömer ibland sig sjef och dömer en annan.
Nögdare gudelig är at spinna än vinna med orätt.
Minst man riktas i krig, änskönt man segrar i fältet.
Löglig skrvtaren är och bäst med löje bemötes.
Rik man lättligen är på skryt och ståtliga löften.
Arf är lättare fått än väl förvaltat och aktat.
Gnllet tarfva de minst, som veta ej rättliga brukat.
Pengar gagna dig ej, när blott de gömas i kistan.
Kram, som dugligil är, sin köpare lättliga finner.
Krämare näppliga finn’s, som ju sin vara berömer.
Toligt draga sit ok, kan plågan märkliga lindra.
Toligt drage man alt, hvad man sig sjelfvan har ålagt.
Sorgen minskas ibland, men sveden kännes i bjertat.
Kölden tola de bäst, soro dagliga vistas i kölden.
Kölden tola de minst, som ständigt sitta vid ugnen.
Säkrast vandraren är, som går den banada stråten.
Pröfve hvar en sig sjelf och sit naturliga snille.
Mången vredgas ibland, är dock ej vredsam i sinnet.
Mången super ibland, fast ej til supa benägen.
Kär man lättligen är, så länge ej felas i visthus.
Hvad de store begå, det plikta de ringare före.
Hand kan tvättas af hand, et ljus kan tända det andra.
Dugtig vigge behöfs til vrånga och vresiga knölar.
Koppar frätes äf erg, och jernet rostas af ålder.
Främst man tager emot den gåfvor skickat i förväg.
Ofta et bättre vi se men följe et värre som oftast.
Sällan ställas i verk de råd, som länge betänkas.
Tal har föga gehör, när gullet talar i laget.
Föga behagelig är, den ständigt slamrar i sälskap.
Illakt märke det är7 när hönan galer i gården.
Orätt hatas en hund, som ständigt skäller f gården.
Trollen frukte man ej, ty blott de finnas i sagor.
Ofta ogudlige spå, b vad sjelfve de bjertligen önska.
Oftast rate vi det, som kunde oss lyckliga göra.
Oftast önske vi det, som mest vår lycko kan hindra.
Himlen tager, ibland, hvad gärna vi ville behålla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
