Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Himlen gifver ibland, bvad gerna man önskade mista.
Oftast miste vi det, soro mest oss fägnar i verlden.
Hvad man tröstade på, det får ej länge behållas.
Föga befaren han är, som föga bar farit i stormar.
Litet bar han försökt, som städse baft lyckan i följe.
Knapt den lycklige vet, bvad nöd den fattiga trycker.
Sjelf bepröfvad i nöd vet bäst bvad fattige tarfva.
Mandom pröfvas i krig, ocb saktmod pröfvas i vrede.
Sitte ej tyster i lag den mun, som prydliga talar.
Bäst ban talar i lag, som sparsamt talar om eget.
Eget rose vi mest, ocb mest är eget i tycke.
Kär man tycker om alt bvad en älskare dårliga talar.
Vaksam i stillone m?r, än fiksacb i brådskone gagnar.
Som man ropar i skog, så svaras roparen åter.
Mycket i förstone kär, kan tvär på sidstone blifva.
Kär man kallar ibland den minst bar kärlek i bjerta.
Isväg rese man ej, på laudsväg säkrare färdas.
Fred ej längre man bar, än kitslig granne bebagar.
Eld man finner ibland bos gamla bedagada gubbar.
Mången vida berest bar dock ej visare blifvit.
Mången svåra beläst, är ofta en tölper i sälskap.
Föga man bedrar i lag en lärd med lappada kläder.
Kärlek gnabbas ibland, men tol ej-blifva begabbad.
Gul-sot botelig är, men gull-sot dagligen Ökes,
Våldsamt bote man ej, med lämpa en krämpa kan belas.
Kroppen botas ibland med själens märkliga skada.
Höghet vådelig är, ty fallet svårare blifver.
Sitt i nedrigo stånd, så kan du tryggare lefva.
Snygghet pryder en ung, ocb renlighet åldriga gubbar.
Skön är snarliga snärd, de fula ej frestade blifva.
Narren väljer ibland, til dess ban fastnar i starren.
Gånge en löpare skodd, ocb ride en ryttare stöflad.
Tacksamt tage man up, bvad lyckan förer i sköte.
Solen skymme man ej för lat, som ligger i solsken.
Handkyss lägge man af, men munkyss blifve behållen.
Eik må kyssa sin hand, den girige kysse sin afgud.
Hus-cur botar ibland långt förr än långa recepter.
Fältskär hugger utaf ocb plåstrar skadada lemar.
Läsning tröttar ibland ej mindre än dagligit arbet.
Vishet finnes ibland bos fattig i lappada kläder.
Ju förnämare stånd, ju större bekymmer och omsorg.
Barn, som bittida gå, des senare pläga de tala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
