Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sinnets nögdare lugn fortager sorger och ängslan.
Hoppet fägnligit ar, och stärker hjertat och andan.
Hopp om bättre kan alt, hvad ledt är, ljufvare göra.
Hoppet tröstar i nöd, och styrker sinnet i motgång,
floppet styrker ibland en sjuk, som ligger i plågor.
Hoppet fägnar ibland en fånge i bojor och häkte.
Hoppet fägnar ibland långt mer än verkliga njutet
Längtan fägnelig är, när vi det väntade njute.
Strax man ledsnar ibland, så snart det väntade njutes.
Älska är träffliga ljuft, men skadligt hata hvarannan.
Kärleken är vårt lif, vi födas och aflas i kärlek.
Kärleken är vårt alt, alt annat föga man akte.
Hoppet varar i tid, men tager i döden ep ända.
Kärlek börjas i tid, och sedan oändliga varar.
Afvund bleknar i syn, när grannen trifpare blifver.
Glad är lycklig i stad och hvar han vistas i verlden.
Glädje har fägnad och hopp samt dygdig kärlek i följe.
Glädjen gagnelig är för matens lättare smältning.
Fruktan och hat, förtviflan och hämd, förderflige gäster.
Kroppen skadas af hug at laster och ondsko bedrifva
Matlust mista de snart, som sörja, som ängslas och hata.
Hastliga rörd kan snart förstörd i sinnena blifva.
Stige man ej til bords, om sorg i samma bebådas,
Stige man ej i säng, när olycks-våde berättas.
Måltid skjute man up, til des man kommit i sansning.
Sömnen skjute man up, tils sinnet stillare blifvit.
Växling gagnar ibland, nu sorg, nu glädje, nn fraktan.
Mest man röres af ett, som sinnet länge betungar,
ögonen äro en bild, hvaruti vi skåde det inra.
Högmod klarliga nog kan synas ur ögon och upsyn.
Misshag, dumhet och hat ens ögon klarliga visa.
Qvickhet, kärlek och ynst vår upsyn ljufliga röjer.
Tankar fulla med ondt förråder en hiskelig upsyn.
Anlete gladt och mildt et roligt sinne bebådar.
Föga ordentelighet et pussigt anlete röjer.
Alt förgängligit är, förgås och tager en ända.
Själen odödelig är, vår kropp försvagas och ändras.
Lefva begärar en ung, för döden rädes en åldrig.
Yngling nögdare dör, äu mången gammal och åldrig.
Ofta den åldrige dör, långt forr’n han började lefva.
Länge at lefva det är en nåd, som skaparen unnar.
Långlig lefnad af år Guds budords älskare låfvas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
