- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 18. Anders Nicander och Samuel von Triewald /
221

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kläder gifva mig ock miue bockar af äkta kamelhår,
Såsom siden i glans, och mjukt som silket i finhet.

Alt hvad lyser i syn och minst kan kosta, jag älskar.
Granlåt skaffes utaf, som gör en prålare fattig.

Granlåt tadle man ej, som föga är dyrbar i värde.

Tadle man ej diademe ej eller flätor i nacken.

Ringast kostnaden är diademe och flätade lockar.

Drygare kostnaden är dyr mössa och kostbare spetsar.
Gammal pryde sig ej med flickors flygtiga glitter.

Gammal göme sit hår och täcke sit hufvud och öron.
Gummor kläde sig ej på franska maneret i norden.

Brake en gammal i köld karpas och fodrada kläder.
Flickor fläte sit hår, bart bår är minsta bekostnad.

Fjollor spöka sig ut, men dygdige kläda sig bofligt.

Som jag nyliga sedt, en sannings-tolkare skrifvit.

Bättre, än skräddare, sjelf jag syr mina nödiga kläder.
Bättre, än färgare, sjelf jag lärt at färga mit allgarn.
Lång-rock spinne vi på, med lång-rock vinnne vi mycket.
Vid den bästa fabrik jag satt mina pigor i lära,

Och de trotsa na visst de bästa gesäller i konsten.
Drängen, snabber i slögd, kan göra de nödiga verktyg.
Såleds prunke vi väl, men dock med föga bekostnad.
Föga mig hindra besök af när ell’ fjermare gäster.
Smaken mista besök, sen caffe saknas i sälskap.

Caffe drickes ibland för nöd skull, lagat af bafra,

Men vår finare smak vi sjelfve ej kunne bedraga.

Man förgylle det ock, så käns dock skilnad i början.
Vanen lättliga gör på slut det vidriga smakligt.

Såleds bruke vi mjöd och hvad som syltas af inländskt.
Dermed fägne vi nu så väl de lägre som högre.

Krydder bruke vi ’minst af finare slaget i maten.

Ingen kräselighet, men smakligt lagade rätter.

Konstlade rätter i smak, som mest oss skada til hälsan.
Kok-bok föga behöfs för den, som tarfliga lef7er.
Kroppen gode man ej, men skäligt böre vi födan.
Vinskänk rikte vi minst, vårt vin vi sjelfve berede,

Dels af plockada bär och dels af blomster och örter.
Bränvin bränne vi mest af bär, gom plockas i skogen.
Spanmål öde vi minst til denna begärliga drycken.
Spanmål sälje man hälst och låte de fattiga köpan.

Fattiga skinne man ej, men skinnare skinne man åter.

Af mina näriga bi jag gör mig märkliga båtnad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:12:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/18/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free