Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Plåga ell’ nöje kan ej från Gud den dygdiga skilja.
Dygden lyser ibland, ibland bon nåppliga synes.
Dygden, grundad i Gud, kan sjelf sin lycka befordra.
Dygden varsamer är, sit lif och sällbet hon älskar.
Döden fruktar hon ej, som frälsare döden hon anser.
Döden hjelparen är, åt dygden han himmelen öpnar.
Själen qväfvcs ibland af jordens fuktiga dunster.
Jorden länge vi plögt, när vilje vi svinga til himlen?
Själen svinge sig up, ty själen har andliga vingar.
Jorden våller, at ej vår själ kan svinga til högden.
Själen i villone far, och råkar näppliga vägen.
Mänskan lefver i strid, en dubbel vilje regerar.
Hälre en mänska begär vara rik, än dygdig at beta.
Gods des mera man har, des mera man önskar at ökat.
Mänskan ser sina fel, dem söker hon aldrig at ändra.
Mänskan toie de de fel, som sjelf vår frälsare tolde.
Hikdom delar han ut, som sjelf des skapare kallas.
Hikdom blifver ibland vår bödel och eviga plåga.
Ye dem rikom i tid! Hvad qval skal gagna dem evigt?
I sina många begär är mänskan omätliga girig.
Jordens fetma vi mer än daggen af himmelen önske.
Vinning söka de blott, som plöja de farliga böljor.
Hikedom, ära och gull på jorden söka de fleste.
Hvad vi skåde vid hof, är blott förfärliga digert.
Själen lyfte sig up, så får hon et yppare skåda.
Här, hvad dråpligit är, man derför lögligit anser.
O, hvad nöje det är, at se den största monarken
Glöma sin herliga glans, och kasta sio höghet i stoftet
För sin skapare ned, vara mindre än intet i hjertat,
Men förträfflig i dygd, mer nåd än stränghet at öfva,
Rycka den arma or nöd, den tryckta ur plågares händer,
Vördas i verldene vidt, som fader i riket at älskas.
O, du salle regent, soro lyser i gudliga dygder,
Bär din krona med hopp at kunna den eviga vinna.
Sällbet kaiie man ej de ogudligas höghet och ära.
Höghet kalle man ej, der själen sväfvar i fara.
Störst är sällbet af alt, när själen vistas i Gudi.
Måttelig ära begär, för bog är farlig at äga.
Själen lyfte sig up til Gud, der njuter hon äro.
Mänskan svårliga tror, at gråta är sällbet i verlden.
Mänskan snarare tror, at pråla är sällhet och ära.
Vidrigt gagnar ibland, hvad ljuft är snarare skadar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
