Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ömsint mera den är, som sjelf det vidriga frestat.
När man råkar i nod, då syns bvad hjerta man äger.
Trognast söke vi Gud, när verlden plågar och hatar.
Sjelfmord fege begå, som sky för plågor i motgång.
Sed ombytelig är, vår lära är stadig och himmelsk.
När man gudelig är, så kan man tola det onda.
När man gudelig är, man gerna de törstiga läskar.,
Alt hvad träffligit är för träck mot gudlighet aktas.
Alt förgängligit är, Guds ord cvärliga blifver.
Gudelighet går högst, hos Gud bon stadnar i skötet
Herskade gudelighet, hvad sällhet kunde man hoppas?
Herskade gudelighet, så’skulle ej smädare finnas.
Herskade gudelighet, så skulle ej hellvite fyllas.
Gudelighet försmås, ty föga hon kännes i verlden.
Gudlighet herskade förr, nu råder ogudlighet almänt.
Barnslig gudelighet, som mest vår herra behagar.
Endast gudelighet kan rikens bästa befrämja.
Gudlige sämjas i frid, partier ogudlige stifta.
Mänskans flygtiga lif är fullt med jämmer och oro.
Sanning ratar en ung, för gräl han vettskaper anser.
Nöje han finner i dans, i lek och tokota sälskap.
Odygd, lusta, begär, i piltens hjerta sig yppar.
Lyckan söke vi främst, den vörde vi såsom en afgud.
Pengar söke vi sen, vår sällhets yppare fägnad.
Skönhet, pengar och ätt, ej dygd man söker i gifte.
Kroppen söke vi mest at pryda och dagliga göda.
Själen vårde vi minst, långt sämre än kroppen hon anses.
Själen odödelig är, men dödas i kötsliga lustar.
Kroppen vandskelig är, han bör ej gödas i vällust.
Själen odödelig är, hon borde des ömare vårdas.
Aldren kommer och har otaliga krämpor i följe.
Kroppen slappar utaf ju mera, ju längre vi brukan.
Själen dagliga dags ju längre ju starkare blifver.
Aldren svagare gör syn, smak, lukt, känsel, och hörsel.
Gubbar finnas ibland, som likna de visnade stubbar.
Qär är väntan och hopp, här fruktan och ändtliga döden.
Fruktan följer i lif, och väntan följer i döden.
Visst ej äge vi mer, än blott vår väntan i lifvet.
Knapt det väntade fåtts, strax väntar en efter et annat.
Blott af väntan och hopp består vår lcfnad i tiden.
Väntan börjades här, så snart vi skådade ljuset,
Väntan bar ökts hvar dag, så länge vi lefvat i verlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
