- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 18. Anders Nicander och Samuel von Triewald /
229

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Här är väntan och hopp om bättre och sällare tider.

Här är väntan och hopp om vinst på farliga böljan.

Här är väntan och hopp at vinna en rikelig upskörd.

Här är väntan och hopp at stiga alt högre til heder.

Här är väntan och hopp at godset dagligen öka.

Bäst är väntan och hopp, at vinna det eviga sälla.

Här är väntan och hopp, hos Gnd det väntade njutes.
Här är väntan och hopp, men båda är skilnad imellan.
Gudlige vänta med hopp, ogudlige vänta med ängslan:
Hine det eviga lif, men desse den eviga plågan.
Oförgängligit är det lif, de gadlige vänta.

Alt är vandskligit här, der få de det eviga njuta.

Flygtigt kalle man alt, alt far oss hastligen undan.

Hopp om sällare lif gör mänskan glader i sinnet.

Alt de ogudligas hopp är bygdt på slippriga grunder.

Men de gudligas hopp är bygdt på nåden i Christo.

Ädelt bjerta det är, som städs har himlen i tanka.
Nedrigt hjerta det är, som blott vid verldsligit hänger.
Själen odödelig är, men kroppen rutnar i jorden.
Kroppen, rutnad i jord, med klarhet och herlighet upstår.
Solens prägtiga sken mot själens föga kan aktas.

Själen omättelig är, des vidd oraättlig och evig.

Själen, mättad i Gud, skal ständigt mera begära.

Själen, mättad i Gud, Guds kärlek oändliga fägnar.
Själens höghet och ätt får då fullkomliga skådas.

O, et sällare lif, et lif utan ängslan och olust,
Oförgängliga salt samt obeskrifliga lustigt:

Frögd, obegripliga stor, der vällust flyter i strömar,

Eja, du salige dag, som själen oändliga gläder
Öfver mänsko begrep, ach, ville du snarliga komma.

Lät den ogudlige tro, det själen rutnar i gtafven.

Vi förvissade tro, det själen oändliga lefver.

Men de ogudligas hopp skal taga en faselig ända.

Ände på tionde delen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:12:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/18/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free