Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
w
Eeloga 1.
Melibceus. Tityras.
Tityre du, som hvilar i skygd af lummoga böken,
Spelar å pipona klen dina skogs- och vallare-qväden.
Vi våra fäders bygd, våra frodiga plögder ocb åkrar
Måste nu lerana, och fly; da Tityre, nögder i skaggen,
Lärer skogar ocb balt dia skon’ Amaryllis at herma.
T i ty ru s.
O, Melibé, vår God bar skänkt os sådana nöjen,
Derfor ban ock skal få gadomelig ära, des altar
Skal med bloden utaf våra lamb blifva ofta befuktadt,
Han mina får at drifvas i bet bar lemnat ocb äfven,
Som do na ser, mig spela bvad helst mig å pipona lyster.
Meliboeus.
Jag fortryter’et ej, men mera jag undrar, at allmänt
Man så vräkes ifrån sina bem. Si, fårena mina
Jag måst drifva så långt, knapt detta at släpa jag orkar,
Ty det kastade nyss tu lamb bland buskar i skogen
På bara sten-ören hård. Acb, väntan af aflen är ute.
Denna olyckona tidt, så framt vi klokare varit,
Mins jag, at eken af åskona rord oss ofta förutsagt,
Ofta på torran gren oss varnade kråkan å vänster.
Säg dock hvilken han är, den Gud, du Tityre menar?
T i ty rus.
Det så kallade Rom, Melibe, jag våpige tänkte,
Likt vara Mantua vår, dit ofta vi plägade drifva
Späda vår afvel utaf våra får. Så mente jag äfven
Valpar och hundar voro alt ett, samt kidena bockar.
Såleds plägde jag ock vid smått stora ämnena likna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
