Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Löf for drägtiga får, for mig är Amyntas alena.
Damætas.
Pollio läs mina vers, fast än de ä skrifna på bygden.
Göden, I skaldmör, väl en qniga åt läsaren ädla.
Menalcas.
Pollio sjelf gör dråpliga vers, ty goden en oxa,
Som kan bruka sin horn och sanden i luftena kasta.
Damætas.
Komme den i godt stånd, som dig, min Pollio vördar,
Flyt* bonom bannog till, och törnen båre canelbark,
Men a leas.
Den Bavium fördrar, han, Mævi, läse dig också,
Spänne ocb räfvar ihop ocb molke de raggota bockar,
Damætas.
I, som å markena bär och ljusliga blomstrena plocken,
Flyn, mina gåssar bårt, här dölja sig ormar i gräset.
Menalcas.
Lät ej fårena gå for nära de slippriga bräddar.
Bocken är ännu våt, han torkar ragget i solen.
Damætas.
Tityre, drif dina får från floden fiermer i bete.
Jag, när tilfälle är, skal sjelf dem i källona tvätta.
Menalcas.
Drifven i stall er får, om mjölken tjocknar af betan,
Lären i väl, som nyss, förgäfs få fårena mjölka.
Damætas.
Ach, huru magre här gå mina oxar i frodiga betet,
Kärleken är lika pest och gift för hjorden ocb herden.
i
Menalcas.
Kärlek är ordsaken ej, ty de ha knapt skinnet å benen.
Illakt öga det är, som gör at fårena tråna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
