Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Medan gettrena nu så begärigt knappra på videt.
För döf-öron är ej vår song, ty skogana svara.
I hvad lundar osh hult voren I, mina flode-gudinnor,
När vår Gallus utaf den olyckliga kärleken omkom?
Hvarken voren I då på Parnass eller å Pindus,
Mindre lär Aoniens Aganippe ha gjort något binder.
Honom lagrar i skog och ljungen å markena greto.
Mænalus, i hvars sköt och skugga han plägade ligga,
Jämrade sig, samt stenarna i det frusna Lycæum.
Fårena stodo der ock, de blygdes ock icke för honom,
Du må ock ej, min dråplige skald, för fårena blygas.
Sjelfver Adonis dref ock får vid ströraar i bete.
Hit kommo herdar, och bit de sene oxdrifvare kommo.
Kom så Menalcas ock helt våter ur ollone-skogen.
Alle förundrad* hur han blit kär. Kom jämvel Apollo,
Galle i hvad yra har dig, sade han, så svåra betagit?
Kärsta Lycoris din med en annan följer i krigstog.
Nalkades ock Syl van med landboa prydnad å hjessan,
Skakande i godt mak sina lilje-bevefvade stafvar.
Arcada guden Pan kom med, vi sågen ber alle,
Roder af åkerbär, med mönja anstruken i synen.
När skal detta få slut? sade han, slikt kärleken aktar?
Kärleken ej af gråt, ej gräset mättas af åar,
Getterna ej af löf, ej bin af blomster och örter.
Dock skolen I, sade ängsliger han, raine Arcada-skalder,
Sjunga mit älskogs qual, i kunnen’et, Arcader, endast.
O, huru sött skola då mina ben sig i mullene hvila,
När min kärlek af er blir quädd för sednare verlden,
Ach, at jag hade fåt bland er bli räknad i talet,
Anten at akta på fä’t, ell* vingårds vaktare vara,
Så skulle anten i dag min Pbyllis el’ herden Amyntas,
Eli’ någor annar smek, lät vara, at brun är Amyntas,
Svarter är också viofn, äro ock marsbloramona svarta,
Med mig å markena grön uti vinträds skygdena hvila.
Kransar skulle hon då mig plocka, han quädena sjunga.
Här äro källor frisk’, hår ängar täcka, Lycoris,
Skog är ber ock, här ville jag, at vi lefde tilhopa.
Nu bland bardaga-brak, bland Martis pilar och uddar,
Bland våra fienders spjut mig tokote kärleken ängslar.
Fjerran ifrån din bygd ach at jag trodde det icke,
Ach, du grymma, i köld och i snö du färdas å bergen
Ensamer utan mig, ach, att ej illa du foro,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
