Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Straxt hans sinne som eld tand’s upp af arghet och ondsko.
Har tu nu, trolösa nymph, sade han, så skendliga kunnat
Rygga tin ord, och mig, som Gud är, ackta så ringa?
Skal vel ostraffligen här en flicka begabba min elskog.
Ock sine listige strek med döds-straff icke betala?
Mächtige Jofur, om af titt blod jag rättliga säges
Hafva min ätt, och tu för mig bär kärlek och ynnest,
Ach, sa lät tben otacksama nymph bli verdliga straffad,
Och then skändliga bof ei eller lemnas olönter,
Som the i brotte förut, så följe hvarannan i döden.
Sad’ han, och himmelen hörde, hvad han så troligen ombad*
På them bägge tå straxt bli föttren i jordene fäste.
Sniöbvita fingren och bändrena re« förvandlas i grenar,
Hennes bienkande bår förbytas i löfvena gröna.
Vett och sinne gå bort, thes kropp invicklas i barken
Steler och hård som trä til lemmar och hela figuren.
Och med dylika straff tig näpser og himlen, o, Uerde,
Tq får i ställe för höfd en topp, som i skyana räcker,
Tåår och föttrena diupt sine rötter i jordene fästa,
Lif och sinne mer ei bli qvar uti ståtliga krqppen.
Men fast bägge med bårdan bark runt äro betäckte,
Syn- och sanslöse, samt til trä förvandlade bägge,
Hafva the dock et sinne ännu, thet olycklige paret:
Thenna, tå hon sig everdliga vill fasthänga vid almen,
Han theremot altid sitt elskliga vinträd omarma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
