Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O, qu’il te plaise doue, souveraine déesse,
De vivre parmi nous, bienfaisante sans cesse!
Que te plaisent nos cœurs, nos autels et nos feux!
Que point d’ingratitude ou de conduite impie
Parmi nous ici bas ne te doune l’envie
De quitter tes sujets pour te rejoindre aux dieax!
Öfver bännee kgl. maj.ts ankomst til residencet, den 30 November.
1772.
Intrat metropolin mater regina triumphans:
Lætis excipitur plausitus: hurra sonat.
Hurra sonat, tormenta tonant, aplustria flatas
Summa vehit, reboant tympana pulsa manu.
Omnia læta videt: resonat per compita, vivat!
Lætatur reditu regia tota domus.
Mutatam lætis patriam miratur ocellis.
Concors quæ facta est, litigiosa prius:
Quis deus hoc fecit? Sane est manus ipsa Supremi,
Qui dextram rexit, magne monarcha, tuam.
Jamque mihi magis est, quam quondam, Svecia cara,
Cum regem et cives jam regat unus amor.
Vive, ait, o fili! Tua splendida facta nepotes
Cantabunt; laudes fama per astra feret.
Öfver h. k. h. kronprinsens födelsedag d. 13 Jan.
1753.
Dig, välsignade prins och pant af bimmelen höga,
Sveriges hopp och staf, vårt Atlands bågnad i längden,
Uppå dyra din helgd, som vi dig fire til ära,
Önskas fyllnad af alt bvad förstår sällar i tiden.
Enut kör julen her ut med dans, med lustiga lekar,
Herden i kojona varm, förnogd, på pipona spelar,
Sjunger her ock bredevid om gyllene tiden i Manhem:
Hur den nådige Gud bestrålat nedriga bygden
Med de tvänne til ätt och dygd förträffliga makar,
Som gjort Sverige stort med trefalt önskliga sällhet:
Hur deras ålders staf, til spirona korad i vaggan,
Slägtar uppå sin far uti dygd, uti later och åtbärd,
Och på modrena sin, som skänkt oss ymnoga klarhet,
Gifver märkligit hopp at gå morbrodren i spåren,
Som sat drottar i skräck, när han til verldenes undran,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
