Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel von Triewald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tankar öfver döden
och
liftets besvärliga fåfänga.
Vid en spatsergång på kyrkogården i Stockholm,
den 1 October 1710.
Omnem crede diem tibi dilnxisse snpremum.
Horat. Epist. I; 4: 10.
Då med spatsergång sist, jag tänkte undan fly
Den svåra ledsamhet, jag fant mit sinne bry,
Så bragte oförmärkt mig föttren til den ort,
Där verldens utgång fins, til himmelen en port,
Där kårta afton sluts, den längsta natt begyns,
Där döden öfver oss och verlden segra syns:
Det är på kyrko-gåln. Straxt föll mig in därvid:
Det skickar sig rätt väl med denna svåra tid,
När smittig sot och gift i kroppens safter rår,
At snart den ena bär snart där lägs på sin bår.
Guds straff och tukteris oss börjar blifva tungt,
Hvarmed alsintet skons, rikt, fattigt, gammalt, ungt.
% Ej utan nytta ställs en slik spatsergång an,
Där orten väl at dö oss rätt påminna kan,
Med tusende bevis oss denna sanning lär,
Den dock försent blir trodd, at alting fåfängt är.
Hvad är vår lefnads lopp? En rök, som snålt förgår,
Den dock, hur kårt han är, utprässar mången tår,
En svamp, som ändan sin så snart som början ser,
En sprickand blädra, bäst hon sken och fägring ter,
En stigande raqvet, til hastig undergång,
En vandrings väg, som görs utaf olyckor lång,
En dröm, soro svikefult förställer oss en skatt,
En kårtcr dag, som folgs utaf en längre natt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
