Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel von Triewald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty sötma smakar den i dödens bitterhet,
Som Herrans höga slut demödigt vörda vet
Och ej med fåfäng flärd dyrt köpte själen fäst,
Det ringa släpper lätt för det, som ju är bäst,
Det evigheten ger, dit döden vägen lär,
Därom ovansklig frögd hans tro förvissad är.
Så gick jag tankefull, men nögder af och an
Och las det sorostäns jag på griften teknadt fann.
Här mycken klagan stod, där mången rosad blef,
En del här sanningen, somt åter smikran skref;
Ty fast en tygter sten det aldrig säja lär,
Dock vet man mången graf med nöje opnas plär.
Man gärna prakt och pomp på grifter vänder an,
När rikt förväntadt arf det väl betala kan.
Hur mången gråter ej fast hjärtat gärna log,
At den som äntlig dör, ej långt tilförne dog;
Men när kärt äkta folk af döden skiljas åt,
Då smälter själen visst i ögats salta gråt,
När faderlösa barn i armod återstå,
När enkor frukta nöd, ses det af hjärtat gå.
Slikt til medymkan ock stenhårda hjärtan drar;
Det ingen bättre vet än den, det frestat har.
Nu hvilen, tysta hen, min fot sätts längre fort,
Tils döden lär blaud er anvisa mig en ort,
Där jag afvakta skal basunens sista ljud,
Det vare sent ell’ snart, din vilja ske, min Oud!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
