Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel von Triewald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ocb med ogrundad tvist en annans ofärd våldt
Samt all er ro och frid mot stridigt gods försåldt,
Som advocaten rik, er sjelfva arma gjort,
Mån tro, at döden har er arghet aktat stort?
Förlikens I nu väl, sen I här ladens kull,
Och eder träto-mund blef stoppader med mull?
I eder gräfves ned, o grifter, alt besvär,
Hos er en ostörd ro, ej anstans finnas plär;
Där gråter ögat ej, där vrids ej sorgsen hand
EU’ suckar ångstfullt bröst, ej skalrar någons tand;
Hvad sorg, hvad motgång är, där aldrig spörjes af,
För afvunds skarpa tand städs trygger blir en graf.
Hur sälla ä’n I då, I kära torra ben,
När verldens jämmer ej til er går under sten!
I rädens inte mer för blixt, storm, dundervär;
När krig utur et land folk, must och märg förtär,
När en at stiga högt en annan störtar kull,
När dyrbart blod forspils för liten torfva mull,
Då man en sann förtjenst gå obelönter sir,
När odygd stiger fram, men dygd föraktad blir,
När rätt och billighet i domstoln lider nöd,
När tro ocb kärlek kall, när redlighet är död,
När riksens dyra ror af egennyttan förs,
När fattigdomen trykt sig ymkligt jämra hörs,
När man skenheligt skrymt för sann gudsfruktan ser;
Så veten, sälla ben, I ej af sådant mer.
För mången är du dock, o död, så mäkta bäsk,
I synnerhet för den, som, gödd med jordens mäsk,
I själen aldrig smakt den glädje, himlen har,
Och ej försäkrad är, hvart sedan själen far.
Fast den, skul gammal bli, i krämpor, smärta, nöd,
Med en balf lefvand själ uti en kropp half dod
Får räkna sina år, på ynklig sote-säng,
Leir tycker’n lifvet sött ocb kallar döden sträng;
Då likväl, som vår kropp, utmattad af besvär,
Omsider i en sömn sin hvila finna plär,
Man på all motgång får i döden ändan si,
Hur’ kan som sömnens bror han då så fruktad bli?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
