- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 18. Anders Nicander och Samuel von Triewald /
355

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel von Triewald

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kang Håkans hof-stat bör för oss en regel beta,

Hög hatt och pipeskägg skall stå en hofman val;

Men under padrad låck man fåfängt dygder letar;

Så falska håren a*, så falsker ar vår själ.

Blir hon nu trött mer krig mot nya saker föra,

Så var man icke rädd, at hon platt håller opp;

Dd får en långer rad af slägte-längder hora:

Jag känner honom väl, hans far vid kärran lopp.

Fast sonen, säger hon, i kostbar vagn nn prålar,

Det var ej länge sen, han näplig skjortan ägd;

Hans moster går ännn ikring och säljer nålar,

Sen hon mer än en gång for amma blifvit legd.

För god hn8håller8ka en ann* vil rosad vara,

Som mig til pricka lär, hvad pris på Helsingsmör,

Har mägta klokt hon vet i kök och visthus spara,

Hur ingen så som hon en goder marknad gör.

Sen nämne8 alt besvär, som henne hemma trycker,

Hur’ pigan är et as, och drängen bonde-fä,

Hur’ porcelin och glas bvar t i ma slås i stycker,

Hur’ steken bräns til kol ell’ seg och bård som trä.

Är nu det trållet tyst, så tar en ann’ på glamma,

Den första barnet sitt ej länge sedan fick:

Hur lilla månsen ren kan pappa, mamma, stamma,

Hur vänligt pojken log, när hon ur huset gick.

En annan har sit vett i vaggan velat lämna,

I lag så styf som stör och tyst som sten och ler,

Liksom bon sig dermed vil på naturen hämna,

Som henne väl en mun, men ej förståndet ger.

Til alt man säga kan: hon menar nog at nicka,
Bondblyger ger til svars allenast nej ell’ ja.

Med så klaf-bundit fä, så tyst och fånug flicka
Kan den, som sjelf är döf, blott något nöje ha.

Hon är dock, som mig tycks, fast bättre än den tärna,
Som icke annat gör, än sqvalrar natt och dag,

För tand bar aldrig lås, men gapug, fiissar gerna.

Säll den, som något ord får tala med i lag!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:12:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/18/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free