Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel von Triewald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bref til Iris
ofrer den ledsaahet, hh ftnmhi af •förniftigt
fraatiners sihkap.
Si natara negat, facit indignado versam
Qaalemcunqae potest, qaales ego — —
Juvenalis Sat. /; 79, 80.
Min Iris, ditt förstånd, som dina Ögon, lyser,
Så stor din skönhet är, så qvikt är ock ditt vett.
Da i en fager kropp et fagert sinne hyser,
Dår sedighet och dygd hvarannan håndren gett
Sen da vår buf vad-stad mot landet velat byta,
At ljnfligt njata dår det nöje, sommarn ger,
Så börjar hår hos mig, det jag förr smakat, tryta,
Jag alt, dår du ej år, som ödemark anser.
Da i en täcker ang på ört och blomster träder,
Här görs min arma fot appå stengatan trött;
Da dig i ljaöig ro åt fågle-sången gläder,
Jag i damt sålskap här bar mången stund förnött,
Hvarvid jag må tro fritt af barm och ledsna svimma,
Jag gespar, somnar halft, på aret ofta ser,
v Med längtan väntar på en mer ån lycklig timma,
Soro gör derpå et slut och mig förhoppning ger.
Snart måst jag med en kärng i tvungit samqväm vara,
Då annat tal ej hörs än om dess ungdomstid,
Då dygder hoptals fans, nu ä’ de alt för rara,
Nn mänskans ondska har vändt all ting up och nid.
För det en skrynklog bad, en skin-säck fqll med knoker
Ej köttsligt synda kan, fördömer sådant tråll
All menlös ungdoms ro; den glad är kallas toker,
Hvarmed hon hämnas vil, at hon ej rasa tål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
