- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 18. Anders Nicander och Samuel von Triewald /
357

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel von Triewald

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ja kårt, bon liknas bor en braklig giston tunna,

Det vattnet, dår i slås, ej blifver länge qvar.

Fins ingen tidning til,’at mer utsprida kunna,

Updiktar hon en sjelf och utur luften tar.

Ty uti lögne-konst hon mycket öfvervinner
Den långsen deruti har fått sitt mäster-bref,

Jag menar en poet, den henne aldrig hinner,

Fast graf- och brude-skrift han dag och nätter skref.

Nu går jag til en ann’, den forras goda syster,

De båd i råd och dåd, hvarannan räcka hand,

Fast denna senare tycks vara mera tyster,

Så hyser hon dock gift på tunga käft och tand.

Hög, låg, skön eller stygg, båd* fattiga och rika,

Ej ond,’ ej dygdig man, ej gammal eller ung
Undvika dess förtal, alt gäller henne lika,

Hon med en blodig dom hvart rykte faller tung.

Men det, hon veta fått ell’ sjelf i arghet diktar,

Dess bittra hjärte-lag omöjligt dölja kan,

Men stadigt missförstånd, ovänskap, trätor stiktar

Bland fader, mor och barn, bland svärmor, hustru, man.

Än värre dock är den, som falsk gudsfruktan dårar,

Och menar kunna Gud som nästan sin bedra,

Med det hon suckar hårdt, skenhelig fäller tårar,

Gör bön och skriftevis i huset svärjer bra,

Som älskar ej Guds ord men endast vissa präster,

De hon ej tycker om, Baals söner kallas plär,

Är ingen mänskas vän, ej tål bland sina gäster
Än den, som vitnesbörd af samma anda bär,

I samma samqväm går och lika böcker läser,

Ilparig såsom hon sin skalk väl dölja vet,

Hvars inre människa af andlig högfärd gäser,

Fast dess utvärtes min, betygar ödmjukhet.

En sådan i hvart lag är en olidlig plåga,

Hon köttsligt kallar alt, det vare ondt ell’ godt,

Och kastar hvem hon vil i evig brinnand låga,

^ Som hade hon dertil af himlen fullmagt fått.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:12:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/18/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free