- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 18. Anders Nicander och Samuel von Triewald /
358

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel von Triewald

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En ann’, som yfs dermed, at sjelf den srgsta munnen
Ej annat än alt godt om henne tala vil,

Fast an, som mången ann’, hon blifvit öfvervunnen,
Om en i lycklig stund med alfvar budit til,

Alt vrångsint tyder ut, hvad andre säja, göra;

Ser en med höflighet, dock sedigt, på en kar,

Af honom låter sig, som bör, til vagnen föra;

Tags en i dansen up, får en et vänligt svar,

Hon omildt dömer straxt dem mer bekante vara,

Än stränga mor-mor tål, och ärbarheten lär.

Lik som en dygdig själ lopp oundviklig fara,

Som vänlig, icke fräck, ej grof, men vettig är.

En ann’, hvars göremål är allom at behaga,

Kan ej, så brått hon har, en spegel gå förbi,

Snart låds i oträngt mål hon hufvud-bonan laga.

Snart vändes ögat kring, at det må större bli.

At man må hvita hand, trinlagda armen prisa,

Hon artigt gykla plär på mer än hundra sätt,

Hon utan orsak ler at tändren kunna visa,

Och slickar läppen röd samt rynker truten nätt.

En annan träder fram. Fort, hatten af, djupt nigen!

Den i sin höga själ ur-minnes beder bär,

Som dess förfäder fått i alla gamla krigen;

For det de varit til, hon ock oskattbar är.

Hur låter den sig ej af falsk inbillning dåra?

Äit hvad om henne är, det heter borgarpack,

Och menar, at omgås med andra än de våra,

Det,vore på sig dra et faseligt belack.

Den sexton anor har, den nödgas sitta neder,

Och värdigt dess person allena nalkas må,

Men skicklighet och dygd, förstånd och goda seder
Plä få i nåder lof vid dörren ödmjukt stå.

Döm nu, min Iris, sjelf, du som mit hjärta känner,

I mina ögon läst, hur hjärtans glad jag är,

När i ditt sälskap jag med få, dock goda vänner
Förnuftigt tal, klokt skämt, min tid fördrifva plär.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:12:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/18/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free