Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel von Triewald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Til baron Salomon v. Otter
Efter M:me Deshoulieres.
I- vintren, fölgd af rimfrost, slagg och sno,
Har börjat grymt all bygdens ro förqväfva,
Naturen, som förr sågs med tnsend prydnad lefva,
Nu synes liksom vela do.
Aok, hvad för klaglig bild, oss dervid forekommer:
Hvart trä förutan bian, hvar ang förutan blommer,
Hvar stelnad, frusen å, alt oss til minnes för,
Hos mänskan tiden ock densamma verkan gör.
Vi, som vår jord, i samma väsend blifva
Tils vi så balfva hösten si,
Den fägring, våren plär oss mildeligen gifva,
När vintren kommer, är förbi.
Ej beder, rikdom, magt en ur det ödet ryqker,
Så ängslig sanning man förgäfves undertrycker,
Kropps svaghet, krämpor utan bot
Så visst med böga åldren följa,
Som nu den bistra nordans bot
Med snö och frost ses marken hölja.
Ack om, som vi nu vintren si
Från träna frukt ocb blan, från marken grönska rofva,
Ock åldren gjorde oss från alla luster fri,
Som öfver hjärtat vårt sit herravälde öfva, ✓
Dem vi än svårare at underkufva pröfva
Än hafvets böljor, när en storm dem bragt i strid;
Så note vi den själens dyra frid,
Vi aldrig smaka få, så länge de oss drifva.
Men ack, forgäfs ses årens sena tid
Af vett och helsa mästar blifva!
Oss första böjelsen oryggligt lådar vid.
En ärelysten själ, af åldrens tunga bögd,
Förhoppas ännn bli med svikfull lycka nögd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
