Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel von Triewald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En girig, när han dör, det mindre sorgligt tycker
At mista lifvet sit än sin obrukna skatt,
En unger, van at bli i Astrilds snara satt,
I gropen med en fot än Philis til sig rycker.
En smak, en retelse vi stadigt känna få
Til de begärelser, som sätta oss i fara.
At dygdig, rätt fullkomlig, säller vara
Måst lustan betsel läggas på.
Du vet, min Damon, mer än någon annan tänker,
Hur mödsamt detta välde är.
Du, den naturen med en hand, så mild, så kär,
Så hurtigt vett som trogit bjärta skänker,
I dina bästa år du redan känna lär
Af mänskans bjärta alla ränker
Och flyr med bjelp utaf förnuftets kraft
Alt hvad begärelser oroligt, straffbart bysa,
Förn vintern har intorkat senors saft
Och med ditt blod sjelf själen börjat frysa.
Emot dem, som spela stort spel.
Efter M:me Deshouliéres.
Se sota lustar bäske gro,
När de af oss missbrukte blifva.
At spela litet spel kan ingen skada gifva,
Når som man spelar blott til tidsfördrif och ro.
Storspelaren, som man gemen lig säger,
Utaf en människa allenast skapnan äger;
Svårt är at spela starkt och vara ärlig kar,
Ty fast man godt förstånd och redligt hjärta har,
Så kan den lust til vinst, man stadigt sväfvar i,
Et sinne dock så snart förändra,
A t början är: bedragen bli,
Och ändan, at bedraga andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
