Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel von Triewald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.
Ofrer den sig sminkande Lidia.
Efter Piro de Pers.
Så ser du, Lidia, at tiden andtiig rår,
När nu din släta hy i skrynklor sig förbyter,
Ocb på din bals ocb bröst all snö, alt silfver tryter,
Som flyttat derifrån ocb vistas i ditt hår.
En ljuflig ros i dag, en lilja har i går
Sitt prål, sin färga mist; då tiden hastigt flyter,
Samt åldren tager til, som alt förtär ocb bryter,
Förvänds i mulen höst din förra täcka vår.
När med din ungdom nu din skönhet tappad är,
Så fiuner jag igen min frihet ocb mitt hjärta,
Du bar din fägring mist, ocb jag min förra smärta.
Förgäfs af konst och smink du någon bjelp begär,
Min hug vil ej af lögn och länter prydnad veta,
Din syn bör målad graf åt döder kärlek heta.
3.
Imit. efter Voiture.
X ha mig rätt, min Iris, ånger gjort,
När I befalte mig så fort sonnetter skrifva,
Med fjorton långa rim på Pegasum at klifva,
Och får ej råderum mig at betänka stort.
Hvad rimar sig nu väl på ifva och på ort,
Ej rim- registret först jag höfver oro gifva,
Tolf pennor tugga up och bufvud sonderrifva,
Förn öfver otta rim här blifver löje spordt.
Dock kan jag stamma fram än sex, som bättre dåga,
Så har jag ej behof min arma hjärna plåga,
Där fick jag åter tre, som låta mycket snält,
Som skalde-källan nu ock gifver yranog ränta,
Så höfva länge de ej cammerater vänta.
Där är det, tro mig, rent bestält.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
