Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel von Triewald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kanske på nedrigt sätt han vunnit herrens öra **
Och nesligt vetat köp med könets klenod föra,
Oskuldens ofärd sökt med farliga förslag,
Med ed och ära lekt, nedtrampat rätt och lag.
Dock lemnom detta alt, jag vil ock det tilgifva,
Din far på artigt sätt har lycktat plogen drifva,
Men är det långsen skedt, så är ock visserlig
Et stort och mäkta språng från honom ned til dig.
Ty tor du svärja på, at man stads har förfarit,
Det blygd och äkta tro i slägten ärftlig varit,
Och den från led til led, alt från den första mor?
Men, käre, spar din ed, ty ingen dock dig tror.
Se källan, den sig nyss ur bärgets klyfter brutit,
Ar öfvermåttan klar, men sen hon längre flutit
Och af mång götjog bäck samt lera blifvit rik,
Ar hon omsider väl sig sjelfvan mera lik?
Kan sig uti din slägt ej slikt tildragit hafva,
Och adels fru så lätt som bondens kona snafva?
Hur ofta händer, att en skytt, stall-pelle, skälm,
Utspäder ädelt blod och kröner gammal bjelm?
Ty pråla ej så högt, håll dygd i billig ära,
Hon ringsta bonden kan från plogen spänna lära;
Förtjensten öfveralt och ensam göra kan
Utaf en torpar-son en värdig frälseman.
Betänk den satsen väl, at Adam plogen körde,
Det handtverk sönren hans och våra fäder förde.
En del har ren spänt ur, en del kör plog ännu,
Men kunna lemna det en gång, så väl som du.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
