Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel von Triewald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gamla jungfrurs beröm.
Utur et fruntimmers bref på landet, til en dess vän i
staden, i anledning af en 1712 tryckt brudskrift, deröfver
växlade skrifter.
Jag stads af dina bref, min syster, fägnad blifver,
Dock af ditt sista mast, for det först vitsord gifver,
A t bårtovaran din ej hjärtat från mig vändt,
Sen at du mig deri de vers tillika sändt,
Som i vår hofvud-stad ej ringa buller göra
Ocb ti] inbördes krig två skalder kunnat föra.
Den tryckte säkert är en täck ocb artig skrift,
Auctorens stil är god, hans infall visa drift,
Han rimar lätt ocb rikt ocb masta bifall vinner,
Fast ban hos mig det ej i detta målet finner,
At han sin vederpart ger altför hitsigt svar;
Den segrar altid ej, som skarpsta pennan bar.
Man bör ju tåla det, at andra annat mena,
Hvem har väl alt förstånd tilpaktat sig allena,
De hafva bägge rätt, ty en trolofuings ring,
Som hålles af vårt kön för et behagligt ting,
Ar for en karl, som van i dyrbar fribet lefva,
Et ok, bvarföre ock de djerfsta moden bäfva.
Alt ljuft i åkta stånd förställer’ vår natur,
De mena at de sluts som foglar inom bur.
Kanske de hafva rätt. Hvad tarfva de sig gifta,
Som kunna sig en vän så tidt som lintyg skifta,
Fritt näsja här och der och gilja utan krus
Med pudrad blond peruk ocb näsan full med snus,
Med söta hala ord et hjärta slugt belägra,
Och öfver qvinnors dygd ocb könets svaghet segra?
De sakna sjelf ej fru, som andras bruka få;
Det är ju icke rätt, men händer väl ändå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
