Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel von Triewald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur mången fader är, hvars foster andre föda?
Den såleds undanflyr bekymmer, sorg ocb möda,
Den oro, den förtret, den kostnad, det besvär,
Som samvets-granner far upfostran gifva plär.
Men hvad en mö står ut beskrifves ej med penna,
När hon först börjar på, hvad henne felar känna,
Snörlifvet blir för trångt, bion hitsigt löper kring,
I hjärtat yppar sig förr helt ovana sting.
Då se vi färg och hy, ja sömn och matlust mista,
Då hors vårt klämda bröst i hemlig suck utbrista,
Och det roäst plågsamt är, vi oss ej klaga få,
Men vända ryggen dit vår hug ocb längtan stå,
För så mång läkare vår svåra sjuka dölja
Och med utvärtes is vår inre brånad hölja,
Liksom den oss först tog från mannens sido-ref,
Oss en mer hårdan lag än mänren föreskref.
Säg, hvadan står dem fritt det, som dem fattas, äska;
När vattnet tryter oss vår svåra törst at läska?
Bär dygd hos oss och dem så helt olika namn,
Ar det hos en beröm, som androm är en skam?
En gammal stuter kan djerft med sin ålder pråla,
Hvem ville väl bland oss, min ängel, sådant tåla?
Hur mången skulle ej fast hellre villja dö,
Än skymten undergå at kallas gammal mö?
Fast en i skrynklig hy skull åldrens vitne fora,
Måst den dock skicklig hand och smink-duk unger göra,
Fast hvarje fager ros, hvar lilja, ögat sir,
Uti en smutsig lapp om qvällen gömder blir.
Plär man mer sraädesord, än om en sådan tala?
Den mö’n sägs länge nog haft sina varor fala,
Ty så förlegadt gods man sällan löper til,
Prof tages väl deraf, men ingen köpa vil.
Säg, bror, ser hon ej ut som gammalt slägt-register,
Där malen många bål och långa fåror rister?
Nej, svarar den, hon är i alt en runsten lik,
Så knuglog liksom han, af måssa äfven rik,
Den man bland gamla mynt i cabinet bör ställa,
Den icke hosta törs, at hon ej tand må fälla;
Ja, så ovettigt sist en til Fabulla skref,
At hon på chartan stod bland öfverblefna bref.
Dock skönt jag åtta dar och åtta ark förnötte,
Blefv* vi, at skrifva jag och du at läsa, trötte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
