Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel von Triewald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Til höglärde herr mag. Blasius Fragvett
öfversättning’af Boileaux’ VIII satire.
Sland alla verldens djur, som högt i luften sväfva,
I hafvets vida djup, på markens brynad lefva,
Som jorden östan från til nord, väst, söder bär,
Det tokugaste djur den usla männskan är.
Hå, svarar du, en matk, på buken ynklig kräker,
Til hälften lefver knapt, en get, en bock, som bräker,
Ett groft idissland fä, en fogel på sin q vist
Ett mera sundt förnuft än människan har? Ja vist!
Der undrat do nppå, magister, men dess värre,
Du säger: mänskan är naturens kung och herre,
Skog, åker, äng och djur, alt blef dess första lått,
Hon, bland alt det, som skops, har vett och vilja fått.
Så det i början var; men blott en narr törs säga,
At man än henne ser den dyra förmon äga.
Den satsen, svarar du, kan i en straffdikt stå
Åt komma dem til le, som gerna skratta må.
Men se, den klart bevist jag gerna skulle höra.
Det vil jag. Sätt dig ned och unn upmärksamt öra,
Säg först, b vad vishet är? Svar: Stadigt, roligt sinn,
Som ej af lustar rörs, ostörd af motgångs vinn.
Som med så jämna steg vet sina rådslag föra,
A t ingen odygds glänts kan honom vackland7 göra.
Rätt, men slik själaro, som dygdens foster är,
Man bos en människa förgäfves söka lär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
