- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 18. Anders Nicander och Samuel von Triewald /
394

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel von Triewald

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Man myran flitig ser om snmroarn sig bemöda
At i sin fatebur insamla vinterföda.

Så snart en svaler sol och bistra nordens magt
Nataren sorgsen gjordt, bortröfvat markens pragt,

Plär detta lilla kräk i villigt mörker famla
Och njata glad den skatt hon visst1 i tid at samla;

Hon ej emot sin drift otidigt löpa ma,

Arbeta onder snön, i rötmån fåfäng gå.

Slik visdom deremot den osla menskan tryter,

Hon i hvart ögnableck bug, tanka mening byter;

Dess bjerta ömse drifs af tvifvelsmål, förtret;

Hon vet ej hvad hon vil, och vil ej det hon vet.

Skyr hon en sak i dag, den hon i morgon söker.

Hvad? Skal jag gifta mig med en af slika skökor,

At bland en näslig rad af männer räknad bli,

Som med stort tålamod sin panna krönas si?

Nog narrar utan mig åt staden löje göra.

Det talet hörde man Dorantes ofta föra,

Förrn han, ej länge sen, i nätet snärjad blef,

Den nu på vissa horn fått häfd och fastebref,

Tror, att för honom lell Gud ensam velat vaka
Och af nytt ref ben skapt den enda trogna maka.

Så städs från hvitt til svart osäker bug oss drar,

At qvällen sällen ser, det en om morgon var.

At sjelf oss ej besvär, en ann må ledsna tryta,

Plär menn’skan sinnelag som mod i kläder byta,

Kullfalla af hvar stöt, kringbvälfvas af bvart vär;
Den kåpan bar i går, i dag blå rocken bär.

Dock om man henne tror, när högfärds hufvud yra
Med sjelfgjordt smickreri får hennes hjärna styra,

Så kallar hon sig grund til alla skapta ting,

At blott för hennes skull stjärnkrantsen hvälfver kring.

Ilon vil af alla djur en en vålds herre vara;

Hvem nekar det? Rätt jag, och tör det ock försvara.

Jag vil ej fråga, om vid norrska fjällens brädd
En björn för bonden är, ell’ bond for björnen rädd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:12:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/18/0404.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free