Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel von Triewald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om himlen henne vil oss til en bättring unna,
At i ett tydligt tal sin mening yttra kunna,
At säga Öfverljudt, det hon nu tänka må;
Hvad finge, mästare, vi icke höra då!
Hvad hon ej tänka må, när hon ser, hvad som händer
Uti vår hufvudstad på gator, torg och gränder:
Så olikt skapat folk ser åka, ränna, gå,
Guldsmidda somliga elP gröna, röda, blå!
På hvad ofantligt sätt sig könet plär utspöka,
Med vider fiskbens krets sin bredd 5 gånger öka,
Hvad mycken fåfäng prål vid en begrafning görs,
Hvad utlopp utaf folk, när tjuf til galgen förs.
Tänk, om hon fick en gång i rådstu-salen titta
Och se där domare helt frukostmätta sitta,
Med ögat fullt med sömn lagboken efterslå
At döma i en sak, de nyktre knapt förstå,
Fick höra oförskämt trätsotan fasligt vråla?
Två vederdelomän med bittra skalsord skråla,
Två^advocater slugt ett samråd stämma in,
At gora parters pung hel tom, men deras stinn.
Ack, finge hon sig då åt samma formon fägna,
Æsopi vackra dikt klokt henne plär tilägna,
Vist skulle hon uti vår dårskap finna rd
Och sig af hjärtat säll med hö och tistel tro,
Utropa öfverljndt och runka på sin skalla:
Man mann’skan större fä än nånsin mig bör kalla.
Stockholm uti December 1712.
XVIII: 26.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
