Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel von Triewald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Satire.
Til en del imiterad utur Juvenalis IlLdje och Boileau’s I:sta.
— — — Quando artibus, inquit, honestis
Nullus in urbe locus, nulla emolumenta laborum.
Juvenal. Sat. III. v. 21.
Silvander, den man sett med flit sig söka lycka,
Et godt naturligt pund med grundlig lärdom smycka,
Med resor, främmand* språk, folk, seder skiklig bli
At hemma sig en gång lönt och befordrad si,
Sen han i många år upvaktat, fåfängt lupit,
Förnäma trappor sopt och mång förtret insupit,
Hos den, af lyklig slump de högsta ställen nått,
Mer vrångt och ogent nej än vänligt ja undfått,
På bräkligt löfte sig med falsk förhoppning spisat,
Så snart til någon tjenst sig ringsta ypning visat,
I det mång bof och glop, arm på förstånd och vett,
Han dygden til förtret sig föredragen sett,
Och med hjärtfrätand’ barm fast mången gång förfarit,
At mutor, slägtskap, gunst i vägen endast varit;
För det en sköka frakt bårtlänt sin kropp en natt,
En blifver bulpen fram, och han til rygga satt.
Så mer at lefva trött, uttvinad, bleker, mager,
Han modfäld, meddellös, det upsåt tvungen tager,
A t finna, långt från sta’n, en högt åstundad ro,
Dock alt förgäfves, men nu i et ringa bo.
Dock innan han sig ratt från hofvets buller vände,
Han dit en spefull mine ännu tilbaka sände
Och at sit klämda bröst få lisa til et slut,
Brast ban i dessa ord, med våta ögon ut:
Som man åt falskhet, skrymt, illparighet och ränker,
Det högst och främsta rum i ärans tempel skänker,
När lärdom och förtjenst ohörde tigga bröd,
Och dygd fullrosad blir, men oftast lider nöd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
