Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel von Triewald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Enke-tröstaren.
Efter la Fontaine.
Ephesus fordomdags inom sin ringmur gömde
En fru, bvars dygd, bvars kärlek för sin man
Ej nånsin än sin like fann,
Den bela sta’n som med en mun berömde
Och mannen mer än lycklig dömde
At äga få så härlig skatt.
Hon stadigt blef til mönster satt,
När någon man vil’ bustrun läxa gifva,
Mor dottren regi or föreskri fva.
Men som det ofta bända plär,
At lyckan, när hon blid, då minst hon stadig är,
Så dog den sälla man, at säja hurulunda,
Af sjukdom eller läke-drick
Det vet jag ej. Nog at ban döden fick.
Dock innan han den sista gången blunda,
Blef först af bonom så befalt,
At enkefrun fick ärfva alt,
Hus, pengar, gods ocb ägodelar,
Kårt, henne ingen ting sig snart at trösta felar, *
Om rikedom ersätta kan
Förlusten af en älskad man.
Som ofta enkor fins, de midt bland suck och gråten
I tankar väga gull, med tårar räkna plåten,
Men denna bar sig annorlunda åt.
Hjelp himmel! Hvad för ängslig låt,
Hvad klagan fick man ej i sorge-buset höra?
Skrik, dåning, snyftan, pust, med våld utrefne bår
Kand* til medynkan ock stenhårda hjärtan röra;
Ja, med et ord, bon bars half död från mannens bår.
Dock om förfarenbet bär som et vitne gäller,
I sådant fall det ofta sker,
XVIII: 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
