Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel von Triewald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ål-påstejen.
Sur stor en skonhet ock må vara,
Fast hon upväcker först upvaktning, undran, fjäs,
Att göra ledsen löper fara,
Enär hon dag och nätter ses.
Jag blott på detta sätt den verkan kan försvara,
Att råg- och hvete-bröd til skiftes är min spis:
Omväxling blifver min devis.
När Karins bruna hud mig nu i bogen leker,
Hur kommer det? Jo, hon är ny;
Där tvärt emot min Philis b vita hy
Til älskog mig ej mer beveker.
Hvi så? Jo, smaken är förnött,
Et långligt bruk har gjort mig trött;
Des hjärta brånad är, mitt åter is.
Omväxling blifver min devis.
Det var också en mans, hvars fru i hela stan
Man räknade ibland de täcka;
Men herren mycket brådt vardt vid dess skönhet van
Och fant ej mer den eld, som Astrild plär upväcka;
Besittning, äktenskap den redan börjat släcka.
En hustru var oek drängens lott,
Som kund" med rätt behaglig heta;.
Hon snart hos herren smaken reta,
Som tämlig appetit had’ af naturen fått.
Han också utan krus rätt brått
Med Lasse dela visst’ en sådan läcker beta.
Det drängen ej behagligt förekom,
Då han dem oförsedt uppå frisk gerning råka.
Han stod på rätt och bruk utaf sin egendom,
Gaf ifrigt tvärt sin hustru åka
Med kåna! Skökai Vrak! — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
