Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel von Triewald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans Carvel Ring.
Efter La Fontaine.
Sans Carvel appå gamla dar
Tog hustru ung och vil bli far;
Men om sen barn af giftet kom,
Dår må ban bry sit bnfvud om.
Dock om här någon gisning galler,
Så tror jag: ja, är hustrun ung,
Så fattas säkert ej gesäller.
De skaffas an ur mannens pung
Och läjes, när de sig ej sjelfve bjuda an.
Hvad mannen ej förmår, en annan kan.
Så sägom då, at ban blef kallad far;
Men om han det förutan tilbjelp var,
Det vet jag ej, frun vet det bäst;
Vid alla barn, som görs, rådfrågas ej en präst.
Det trodde Carvel ock med skäl,
Ty stackars gubben visste väl
Sin vilja god, men kraften svag;
Svartsjukan plåga’n natt och dag.
När gubbar giftas, går det så.
Horn ocb snohvita båren grå
Sägs följas åt, om hustrun klok;
Jag bar det ej försökt, men läser så i bok.
Atminston’ trodde Hans det bos sig bafva sport
Han hörd* ej talas om en hjort,
Båck, oXe, eller horne-djur,
Så tänkt9 han straxt: bar skälls jag tjur,
Dä mena de mig med. Kanske ban var det ej?
Hans vantro säger ja; hvem törs väl säga nej?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
