Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel von Triewald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ocb säkert hustrun var rätt fin,
Af täck och nätt, behaglig min,
Skon hals, skär by, knapt tjugu år,
En kysstäck mun, svartbruna hår
Och qvicka, brinnand’ ögon två,
Som hjärtans brånad plä förrå.
Hans Carvels mästa göra var,
At han sin fru i skolan tar,
Predikar stadigt, bur hon bör
Sin kyskhet akta mer än mör.
Han gjorde sig rätt hufvudbråk
Med straff, förmaning, bibelspråk
At lära henne hustru-pligt
Och fria pannan sin från tunga hornens vigt.
Men Hans bedrog sig sjelf som mäst,
Ty hustrun tarfva man, men ej en busepräst,
En man, som ej i ord, men verket vore kar.
En gång, då han som bäst i sin predikan var,
Så lätt* hon hastigt fönstret up
Och sade: Si vår gamla tupp!
Si, si, sad hon, min kära man,
Hur hurtigt han det göra kan!
Då, skal man tro, stod gubben flat;
Han svor, dock för sig sjelf, at tupp i såppe-fat
Skull’ andra middan straffet få;
Han tystna först, sen borja’n på
An vidare at föra an,
Hvad turtur-dufvan gor, hur trogen mot sin man.
Men frun bröt talet straxt, och sade stil:
Om du om enke-tro och dufvor tala vil,
Så måste du bekänna nu,
De kyssas mer än jag och du.
Hvad kunde ban bär svara til?
Det som man ej förmår är svårt.
Hans drog på axlen, suckad’ hårdt,
Gick derifrån med sorgsen mine,
At dränka sin förtret uti sin graDnes vin:
Bedröfda själars läkedom.
Där gingo glasen lustigt oro,
Där glömdes, hvad som händt, en stund,
Tils gubben fick et rus. Då kom Jon blund.
Han gick med frun til sängs at efter gammalt lag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
