Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS KA NIK.
Nej det var ban visst inte.
En strid emellan två, så mycket ädelsinte,
Så vanligt ordakrig, at jag ej makan vet,
Bar hurtigt fordes at med största höflighet.
Print8 Waldmar sad’: Min bror, jag annar dig den heder,
Vår store faders art mast lyser uti eder,
Men an* mig säga, at ditt vankelmod, ditt tvik
Gjör at för första gåog da ar ej bonom lik.
Försigtigheten är en dygd, den man bör öfva,
Men intet får ban oss vårt hjeltemod beröfva.
Din ära lyse steds ati sin ägta färg,
Ocb när da gedt ditt ord, så lät det stå som bårg.
Så plär det vara förr, lät oss än mer besinna
Har alt förhåller sig, så ska vi I ätt lig finna,
At om det varit grand i detta lösa snack,
Ej Brunken det förtrodt åt pöbel och åt pack.
Därtill är ban för slug, min bror, jag kan ej gilla,
At en så årlig man da all tid tror så illa.
Men ack, min såte bror, lät mig no säga et:
När bar jag nånsin dig anledning därtill gedt,
At misstro mig om ondt el!’ något sådant villa,
Hvarmedelst du och jag vår välfärd skull’ förspilla?
Min bror erindra dig rår första ungdomsdag,
Min vilja var din frögd, din vilja var min lag,
Ocb i de senre år, ebur vår lycka spelat,
Hätt brodersbjårta oss då ingendera felat.
Da vet så väl som jag, i alt b vad oss har skedt,
Gemensamt med hvaran vi delat ljuft och ledt.
Skull’ vi för första gång oss na så plötsligt skilja,
Hälst jag ej annat vill än birolens egen vilja.
Tänk om så nesligt tal om oss kring riket kom,
At vi på resan här vid Svärta ha vändt om
För 8anningslÖ8a prat, för sqvaller och för väder.
Ack, tänk hur illa slikt kung Magni söner kläderf
Hvad var det annat än en alt för neslig flygt,
Nu som vår broder oss på intet sätt förtryckt.
I fulla elfva år sig mot oss stält så ärligt,
Och oss gästbudit bar oppå et sätt så kärligt.
Han i det samma tog sin bräder i sin famn
Ocb sad’: Vi bägge två ju seglat ur en hamn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
